Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den stora skulden till Lübeck, i och hvarför de
före-nåmnda handelsfriheterna beviljades, var icke den enda,
”Den-”na tid,” berätta våra krönikor, ”hade Konungen icke heller
"liten vedermöda, förrän han kunde ställa det Tyska
krigsfol-”ket tillfreds med deras besoldning, desslikes huru han måtte
”blifva af med en part af dem, ty här var så mycket in vräkt
”i riket, både godt och ondt, ja fast mer än han någon tid
”begärt eller behof hade, och i kistone var fast tunt att
ta-”ga, dermed han kunde dem betala; men de ville sig icke låta
”nöja med litet, och icke heller uppbära klippingar, som af
”rätta nöd slagne voro.” Gustaf klagar äfven sjelf i ett bref
till Biskop Brask, ”huruledes dessa knektar och båtsmän stinga
”sig i skalken och kunnom vi ingen väg komma med dem med
”mindre vi skolom betala dem med rätt mynt, det dock Gud
”känner icke i vår makt är på en kort tid.” Ur detta
trångmål kom Konungen i första handen genom underhandlingar
med de närvarande Liibska rådssändebuden, hvilka, efter
beviljad stadfästelse af handelsfriheterna, påtogo sig att öfverföra
knektarne till Lübeck och der betala dem 52), dock så, att
denna nya utläggning inom kortaste tid på bestämd dag och
timme skulle återgäldas. Huru detta åter skulle ske, utgjorde
ett nytt brydsamt ämne för Konungens och Rådets
öfverlågg-ningar. Beloppet uppgick, efter Gustafs egen utsago, till 200,000
gyllen (en gyllen icke alldeles fullt, men nära motsvarande en
riksdaler specie). Beslut fattades om upptagandet af ett
silf-verlån, och Konungen lät till alla församlingar i riket utfärda
en uppmaning, ”att de hvar och en i sin stad skulle komma
”kronan och riket till undsättning, ransaka i sina kyrkor och
”kloster, taga de klenodier, monstranser, kalkar och hvad annat
”helst, som de tyckte sig bäst kunna umbära, och skicka till
”Stockholm med ett säkert bud utan all töfvan och
försummelse. Allt skulle blifva noga upptecknadt och i god måtto
”ålerbetaldt, när Gud så fogade, att riket kom till bättre stadga.”
Då utlemnades af Upsala stift 400 lödiga marker silfver, af
Linköpings 400, af Strengnas 200, af Vesterås 400, af Sigtuna
kyrka och kloster 100, af Arboga kyrkor och kloster 200, af
Eskilstuna och Fors kyrka 200, af Nyköpings kloster och kyrka
200, af Enköpings kloster och kyrka 200, af Köpings 100, och
likaså gaf hvarje kyrka och kloster öfver hela riket för sig,
eftersom råd och lägenhet var.
Denna beskattning af kyrkornas och klostrens silfver var
icke den första. Presterskapets knot deröfver spridde sig här
och der äfven till allmogen. ”Det är hår så sed,” skrifver
Biskop Brask, ”att tolf män af hvarje socken regera kyrkans
ären-”der med kyrkovärdarne, hvadan ingen hjelp kan ske utan
”med socknens vetskap och samtycke.” Då, att upplysa de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
