Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sedermera gåfvo lösen till Reformationen. Deras skrifter
och läror möttes af ett stort bifall. Tron på Romerska
Biskopens ofelbarhet och allmakt började synbart aftaga, och den
grundpelare att vackla, på hvilken hans stol hvilade. Men
Påf-varne gåfvo icke akt på de mångfaldiga varningarne och
förebuden af outblifliga följder. De visste icke tyda den stora
rörelsen i tankens och andans verld, utan förblefvo stående på
samma punkt, likasom okunnighetens tider skulle evigt vara.
Sjelfva syntes de äfven hafva förlorat all aning om det höga
och stora i deras kall och bestämmelse, blefvo andra furstar
lika, och begagnade sin andliga myndighet för egna verldsliga
afsigter och tillfredsställelsen af sina lidelser. Den fortfarande
kampen mellan de kejserliga och påfliga partierna, som hvar
valde sin Påfve, spliten och söndringarne mellan de Romerska
kardinalpresterna, som, till stor del tillhörande förnäma
Romerska slägter, hvilka lågo med hvarandra i beständig fejd, oftast
mer beherrskade af verldsliga slräfvanden än de sågo på
kyrkans väl, gjorde, att påfvevalen förvandlades till häftyg för
politiska afsigter. Den stora, femtioett-åriga (1378—1429)
schisma framledde för verlden påfvedömets djupa förfall, då man
såg tvenne, stundom trenne Påfvar, den ena vid Rhone den
andra vid Tiberns stränder, bestrida den ene den andra påfliga
värdigheten; begge ljungade mot hvarandra bannlysningens
strålar, den ene utropade den andra för Antichrist, och ofta
utnämnde båda serskilta personer för en och samma kyrka. Då
var i alla länder, bland hela christenheten, en obeskriflig
förvirring: all religion, alla seder hotades med fullkomlig
undergång, när den ena Påfven med hela sitt anhang af den andra
dömdes till helvetets eld, och man för hvarje brott fann
förlåtelse, blott man erkände sig till det ena eller andra partiet.
Från alla trakter i christenheten höjde sig enstämmiga röster
om nödvändigheten af en kyrkoförbättring, lill dess man
ändtligen på de i Pisa, Costnitz och Basel sammankallade möten
uppstälde den grundsats, att ett allmänt kyrkomöte är öfver
Påfven. Men Romerska hofvets politik visste afvända följderna
af det slag, hvarmed Heliga Stolens anseende hotades, och
tillintetgöra alla de goda afsigter, hvarmed kyrkans fäder
sammankommit. Med hela djerfhelen af det öfvermod, en vunnen
seger vanligen frambringar, öfverlemnade sig Påfvarne åt den
tygellösaste fräckhet, för alt likasom hålla sig skadeslösa för det
tvång, de på någon tid hade måst underkasta sig. Roms fordna
laster, som väckt allmän ovilja och framkallat de höga ropen
på en kyrkoförbättring, voro små synder i jemnförelse till
dem, med hvilka Alexander VI och hans söner skändade påfliga
stolen till den grad, att de väckte afsky hos Sjelfva Romarne,
som dock voro vane vid mycket, och denne Alexander satt, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
