Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rått för dessa lill ringaste maktutöfning öfver Biskoparne vara
upphäfven, och kyrkan så i jordiskt som andligt hänseende stå
fri, oberoende af all verldslig makt. Den fara häraf uppstod
för Konungarne att falla under kyrkans våld, var så mycket
mer hotande, ju större kyrkans landbesittningar, rättigheter och
friheter voro, och med upplösningen af alla förhållanden
mellan kyrkan och staten såsom följd deraf de dittills af de
verldsliga regenterna ulöfvade rättigheter nu skulle kommit i Påfvens
händer, han blifvit både andlig och verldslig länsherre, alt
makt således genom länsbandet blifvit fästad vid den heliga
stolen. Mot detta kyrkans sträfvande att göra staten sig
underdånig reser sig den verldsliga makten, och det uppstår en genom
århundraden fortgående väldig kamp mellan svärdet och ordet.
Samtidigt med den stora politiska uppskakelsen inträder äfven
en ny tid för vetenskaperna genom den klassiska literaturens
bearbetande. Det menskliga förståndet, från en sida upplyst,
kastar alltid något ljus äfven på sina öfriga områden.
Verldsliga maktens strider med den andliga framkallade
undersökningar till ett skarpare bestämmande af den ena och andra
maktens gränser: på ena sidan kyrkans verldsliga ställning och
det för hennes bestämmelse fremmande, hon i tider, då hon var
den enda bildade och bildande kropp, tillegnat sig, och på andra
sidan troslärornas halt och grund, menskliga hjertats innersta
angelägenheter, allt gjordes till föremål för undersökningar. Det
uppgick en den fria tankens och vetenskapens inre verld. Det
var christendomskunskapen, som påträngde sig som nödvändig.
Grundsatserna om rätt och rättvisa blefvo mer upplysta,
gränserna för den påfliga makten mer kända. Korstågen och de
oupphörliga fejderna hade brutit feodalherrarnes makt, rikenas
författning erhöll mera fasthet, Konungarne blefvo mäktigare.
Hela upplysningen befordrades just på ett sådant sätt, att
Påf-varne nödvändigt förr eller sednare måste förlora dervid. Den
djupa okunnigheten hos de andliga öfverhufvud, de många
vidskepliga bruken och öfningarne i gudstjensten bildade ett starkt
afbrott mot de friare tänkesätt, som började bemäktiga sig
folken, och de ljusare åsigter, som föddes af vetenskaper och
konster. Män uppstego, som rakt och djerfl angrepo ej mindre
de rådande troslärorna, i hvilka man knappt mer återfann
något af den höga religionsstiftarens lära, än äfven de af
Romerska Stolen inkräktade rättigheter: så en Peter von Bruys, en
Arnold von Brixen, Nicolaus de" Clemengis, Johan Gerson,
Johan Wessel, Wikleff i England, Huss i Böhmen och andra
med dem, som med sanning och kraft erinrade om
christen-domens ursprungliga läror, skärskådade påfvemaktens ursprung,
blottade öppet dess missbruk, och öfver aflaten, öfver
skärsel-den, öfver förtjensten af goda verk uppstälde samma grundsatser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
