- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
96

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men när jag dem hörer, beder jag dock andäktigt Gud, att
han ville låta sig deras bön behaga, hvarom jag icke tviflar.
I dessa ord ligger äfven förklaringen till latinska mässans
helighet för denna tidens christna; tonerna af det fremmande
språket, som läto mer ana en djup andemening än fatta
densamma, förhöjde det högtidliga och hemlighetsfulla i de
gudstjenst-liga förrältningarne; en. menniska af sinne . och själ inlägger i
dem alltid en betydelse. Det lyckades omsider sönerna, att
genom tröstande läror ur den Heliga Skrift ställa den fromma
modren tillfreds, hvarpå de bortviste munkarne med deras
latinska mässböcker, och Sjelfva sedan förrättade jordfästningen.
Under mummel och knol gingo munkarne bort, hotande den
aflidnes själ med en evig fördömmelse; de äfven anklagade
bröderna hos sin confessor general is i Örebro Magnus
Birgers-son, hvilken åter bragte klagomålen för dekanen i Strengnäs
Doctor Nils, likväl, så mycket man vet, utan all påföljd.

Olof fortfor emellertid i Strengnäs, att genom
föreläsningar och i predikningär framdraga de heliga sanningarne efter
Skriftens ord. Ingen har, förkunnade han, här predikat
sanningen för eder rförrän jag: rätta kunskapen om salighetens
väg hade från den tid, Christi lära hos oss först predikades,
blifvit förmörkad och förvänd genom menniskofunder och
men-niskodikter: helgonen borde icke åkallas, emedan man till Gud
allena skulle sätta sin förtröstan; hemliga skriftermål eller
syndernas uppräknande för presten var både onödigt och onyttigt,
ty Guds ord säger, att man för Gud allena af ett ångerfullt
hjerta skall bekänna sina synder; icke en enda bokstaf af den
Heliga Skrift kunde framdragas till bevis derför, att påfvens,
kardinalernas och biskoparnes höga välde och herradöme* var
grundadt på Guds befallning. Såsom grund för dessa och andra
sådana läror stödde sig Olaus i allt pä den Heliga Skrift.
Predikningar af denna art hade till denna tid icke blifvit hörda
i den Svenska församlingen. LarsAndersson, då Erkedjekne
vid Strengnäs domkyrka, som sådan den myndigaste i stiftet
under biskopsstolens ledighet, och hvilken vid fremmande
lärosäten inhemtat sin bildning och i sin ungdom en lid äfven
uppehållit sig i Rom, var en man af ljust förstånd, med en
fördomsfri och genomträngande blick, öppen för sanningen,
högsint, vältalig, rådfull och djerf. Han hörde med
uppmärksamhet Olaus förklara den Heliga Skrift och gå tillbaka till
Sjelfva urkällan för menniskans andliga kunskap, skärskådade
och ransakade de på grund deraf af honom framstälda läror,
fann och insåg grundsanningarne, och blef, sjelf en man af
mogen ålder, sin unga medbroders lärjunge. Han satte Olaus
till föreslåndare för skolan i Strengnäs, hvarigenom banan för
hans verksamhet vidgades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free