- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
97

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska kyrkan befann sig denna tid i ett öfvergifvet och
förvirradt tillstand. Fem af rikets stift saknade öfverherdar:
Erkebiskop Gustaf Trolle samt Biskoparne Jöns Beldenacke och
Slagheck (den förre af Christian inträngd lill Biskop i
Streng-nås, den sednare i Skara stift) hade lemnat riket och flytt
Öfver till Danmark, Biskop Arvid Kurk i Abo utanför Öregrund
blifvit begrafven i hafvets vågor, och Otto Svinhufvud, Biskop
i Vesterås, omkommit under belägringen af Stockholm. Gustaf
som Riksföreståndare lät år 1522 utgå befallning till
domkapitlen att besätta de lediga biskopsstolarne. Domprosten i Vesterås,
Mäster Knut, som denna tid var Gustafs kansler, blef då af
domkapitlet i Upsala korad till Gustaf Trolles efterträdare; i
Skara valdes till Biskop erkedjeknen Magnus Haraldsson, i
Strengnäs domprosten Magnus Sommar, och i Vesterås utsåg
domkapitlet till sin Biskop Peter Jakobsson Sunnanväder,
hvilken varit Sten Sture den Yngres kansler och desslikes af
hans efterlemnade gemål Christina Gyllenstjerna brukad i
beskickningar. Det orofulla tillståndet i riket under det änna
fortgående kriget vände emellertid den allmänna
uppmärksamheten alldeles bort från kyrkans angelägenheter. Olaus Petri
kunde derföre, och så mycket mer, då han understöddes af
Erkedjeknen Lars Andersson, hvilken inom sitt stift hade ett stort
anseende, ostörd fortgå i sitt arbete och för den nya läran,
likasom Luther i Wittenberg, bilda omkring sig en krets af lärjungar.

Af dessa Olai Petri lärjungar hörde Gustaf med förundran,
då han i Strengnäs korades till Konung, en ny lära predikas. Det
är visserligen möjligt, och äfven sannolikt, att under de åtta
månader Gufstaf åren 1519 och ] 520 tillbragte i Lubeck, han hört omta?
las den stora religiösa rörelsen, som då på färde var i Tyskland;
men hans stora bekymmer denna tid både för sig sjelf och sitt
fädernesland, lemnade väl näppligen hos honom rum för nagra
betraktelser deröfver eller ens inhemtande af någon närmare
kännedom af den pågående striden, och efter hemkomsten till
fäderneslandet under de trenne första årens stora mödor,
bekymmer och ansträngningar voro hans sinnen ännu mindre
lediga för någon tanke på en religionsförbåttring eller förändring
i kyrkoförfattningen. Den nya lära, hvarom han nu i
Strengnäs hörde talas och äfven sjelf hörde predikas, var ock föt*
honom så ny, att han tillkallade erkedjeknen Lars Andersson
och 6porde~ honom till, hvad detta var för en lärdom, och hvad
bestånd densamma kunde hafva med sig. Lars Andersson
upplyste då Konungen om den religionsförbåttring, som redan i
Tyskland af Luther med framgång var påbörjad, gaf honom del
af den nya lärans förnämsta sanningar oeh grundsatser, och låt
förstå, att kyrkans verldsliga makt och rikedom stod i strid med
Christi låra och bud. Gustaf tog Lars Andersson till sin kansler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free