Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gwtaf I oek kama tid•
m
derfliga seder och förhållande man Inför Romersk» Slölen burit
sådana klagomål, att det betraktades såsom en synnerlig Gud»
nåd, att i Sverige kyrkans anseende icke var helt och hållet
förloradt. Och Påfvens vägran tillika, att utan
penningeersätt-ning i deras embete bekräfta de valda Biskoparne, kastade en
icke mindre mörk skugga på den Heliga Stolen och
underblåste det länge närda missnöjet öfver dess onpphörliga
penninge-utpressningar från det fattiga landet. Om Gustaf I redan denna
tid inom sig bnrit några framtida planer för en brytning med
Romerska kyrkan och omskapning af den Svenska
kyrkoförfattningen, måste dessa hos honom så mycket mer fatta rot, då
Romerska Stolen sjelf likasom nppmanade honom dertill oeh
lättade för honom arbetet. De oinvigda, af Romerska Stolen
ieke bekräftade Biskoparne, hade ieke en lika maktfullkomlighet
med d? vigda; de kunde icke förrätta prestvigning, fermelse
och andra sådana heliga handlingar, hvilka nteslutande tillhörde
det bi9kopliga embete t, utan måste dervid biträdas af de vigda
Biskoparne eller hafva vid sin sida en biskopsvigd man, som
på deras vägnar fullgjorde de dem tillhörande embetspligter;
ännu mer måste de förlora i anseende derigenom, att deras
af Påfven icke stadfästade val kunde återkallas och upphäfvas;
de stodo öfverhnfvud på en oviss, vacklande fot och voro i
alla afseenden mer beroende af Konungen. Öfver detta
förhållande klagade äfven både Johannes Magnus och ännu me?
Biskop Brask, hvilken deraf fruktade för katolska kyrkans oeh
ehristna trons enhet, enär de, som borde ställa sig mot
kyrkans angripare, icke hade bekräftelsen eller någon fast fot, och
Sjelfva således, såsom osäkra i sin ställning, ieke förmådde
gifva någon trygghet åt kyrkan; söndras vi, säger han, från
Romerska kyrkan och kyrkliga enheten, så ser jag icke, hvar*
till vi skola Inta vårt hufvud. Äfven på riksdagen i Vadstena
i Oktober 1524, när der förhandlades om Konungens kröning
och till dess förrättande de vigda Biskoparne voro alltför få,
uppstod fråga derom, ”hvad råd deremot finnas skulle, efter
”Påfven ieke vill städja till de gode herrar Elecjornm vigelse,
”med mindre de skola den köpa af honom.” Biskoparne Sjelfva
synas mellan sig varit villrådiga, antingen de skulle på hvilka
vilkor som helst förskaffa sig den Romerska bekräftelsen, eller
underkasta sig Konnngens fasta vilja att derför ingenting skulle
betalas 59). Men hurn ofta än forhandlingar förehades om
denna brydsamma sak, blef deröfver dock ingenting afgjordt,
och det kom äfven snart en tid,‘ då man, oberoende af den
Romerska Stolen, icke mer frågade efter dess bifall eller
be-kriftelse.
Änaa var hos Gustaf hans åsigt icke klar öfver den
utomlands pabörjade religionsförbättringen. Han ntsftnde tid efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
