Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Decanus, Cantor oeh Succentor, med åtminstone 12 C&B6Bie(g,
”voro icke allenast af sig Sjelfva förnäma och förmögna, utan
”ock innehade många och stora embelslägenheter af. sådana
inkomster, som satte dem i stånd, att föra sig upp såsom myn*
”diga herrar; dels ock derigenom, att han bodde såsom en
”Furste i herr lig het på det af Biskop Henrik uppbygda
bi-”skopliga palats, och i säkerhet på slottet Norsholm eller
”Munkeboda, som var utantill med vallar, grafvar och morar
”väl förvaradt, och inantill med besättning, arkli, stycken och
”andra gevär så försedt, att det icke stod till’att eröfras utån
”med en svär och långsam belägring.” Lika med Biskopen i
Linköping hade de öfriga Biskoparne jemte talrika större och
, mindre landtgårdar och hemman äfven hvar sin befastade borg;
så Biskopen i Skara Leckö, Biskopen i Strengnäs Tynnelsö,
Biskoparne i Vesterås och Vexiö, den förre Gränsö, den
sednare Biskopsberg (nu Kronoberg), Biskopen i Åbo Kustö, oeh
Erkebiskopen det namnkunniga, väl befåstade Stäket eller
Al-marstäk, hvilket dock numera var förstördt, men hvaremot
biskopsgården i Upsala var väl bevarad och fast. Föga sämre
var klostrens vilkor; mer än sextio sådana funnos i Sverige,
de flesta af dem genom testamenten och gåfvor väl försedda
med gods och hemman, guld, silfver och öfriga dyrbarheter 61).
Konung Gustaf kunde således med tämlig rätt påstå, att
kronan och presterskapet tillhopa af rikets jord näppligen hade
tredjeparten mot det, som prester och munkar, kyrkor och
kloster innehade.
Konungen, i nödvändighet att söka utvägar till
bestridande af rikets behof, gjorde anspråk på kyrkans rikedomar och
ansåg billigt, att hela bördan icke kastades på den
skattdragande allmogen, men att äfven de andlige deltogo i de till
statens upprätthållande och bevarande oundgängliga gärder, ty då
deras skatt icke blott var i himmelen, borde de med sina
verldsliga egodelar betala det verldsliga skydd staten dem gaf,
emedan Gud förbehållit sig himmelen, men gifvit jorden åt
menniskorna att regera och bebo. Härom var mellan
Konungen och Biskoparne den första och sedermera en oupphörligt
fortgående strid. Biskoparne betraktade kyrkans jordiska
egodelar såsom en fridlyst, med kyrkoembetet oskiljaktigt
sammanhörande egendom, hvilket ingen verldslig makt egde rätt att
beskatta. Gustaf häremot förebar de trängande behofven, tog
sina bevekelsegrunder af statens nöd och fara, gick i allt
tillväga steg för steg, med den klokhet och varsamhet, som
utmärker alla hans företag. 1 början måste kyrkan låna, derpå
småningom gifva. Ar 1522 sammansköt kyrkan en frivillig
gärd till hjelp i kriget mot Christian. Det följande året äskade
Gustaf ti&l de Tyska knektarnes aflöning ett lån af kyrkornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
