Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådiga, förundrande sig öfver deras predikan, satte sig icke
deremot, ”utån toget för godt,” till dess för sent de sökte hejda
och tillbakahålla det öfverhandtagande svärmeriet. Den
okunniga hopen lyssnade förvänad till fremlingarnes predikan,
hänfördes af deras fanatiska ifver och trodde på deras gudomliga
ingifvelse. Då såg man skomakare, skiäddare, garfvare och alla
slags handtverkare, drifna, såsom de trodde, af en omedelbar
ingifvelse, i fanatisk ifver uppträda som predikanter, somliga
predikande i Svartbrödraklostret i staden, andra i kyrkorna och
kapellen på malmarne. Allt verldsligt prål skulle ur kyrkorna
förvisas. Man afklädde dem deras prydnader, förstörde
altaren, sönderbröt orgelverken och utvräkte de heliga bilderna
med stympade armar och näsor, kringkastande dem på gator
och torg. Oro, rörelse och buller i hela staden.
Sådan återfann Gustaf sin hufvudstad, då han återkom
från mötet i Malmö. Han, som i allt med betänksam klokhet
afskydde hvarje öfverdrift och ansåg ingenting skadligare än
fantastiska svärmerier, hvarigenom det öppna sinnet så lätt
miss-ledes i sina omdömen, blef ännu mer bestört, då han förnam
det buller och de oordningar derigenom blifvit väckta, och
huru mycket detta skulle öka folkets missnöje och afsky för en
lära, som kränkte landsfriden och var åtföljd af så våldsamma
skakningar. Han uppkallade genast Olaus Petri och Mikael
Langerbeen och förehöll dem med hårda ord deras ilathet och
eftergifveiihet, så att, ehuru mycket de än sökte urskulda sig,
undgingo de likväl med knapp nöd Konungens fullkomliga onåd.
Sedan uppkallades Melchior Rink och Knipperdollink, och
Konungen sporde dem tijl, om det var en sannskyldig religion och
gudsdyrkan att så storma och bullra och föra folket in i ett
så groft svärmeri, att ingen kunde veta annat- än att de voro
rasande och uppenbarligen besatta. Han hotade att straffa dem
till lifvet, derest de med sin fot någonsin mer vågade beträda
Sveriges jord. Derpå kastades de först i fängelse och drefvos
derpå med hela sin hop ut ur riket.
Sålunda kom hufvudstaden åter till lugn. Men på
landsbygden, synnerligen i det närliggande Upland, dit ryktet
hunnit om det förargliga religionsväsendet i Stockholm, var
allmogen illa tillfreds och uppretades än mer af sina munkar och
prester, som icke försummade detta tillfälle att med förhatliga
farger utmåla den nya läran, och på denna och Konungen
kasta skulden till alla tidens vidrigheter. Att stilla sinnena,
företog Gustaf då en färd kringom de närmast liggande
landskapen. Öfverallt dit han kom, samlade han landets inbyggare
omkring sig, talade till dem lugnande ord och upplyste dem
om evangelii lära och att ingen ny sådan här lärdes, utan
densamma som Gud och hans heliga apostlar oss lärt hafva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
