- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
109

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”nngen att beskydda hvar och en af sina nndersåter för
öfver-”våld och orätt; om någon vore, hvilken Biskopen eller
hvil-”ken annan ville tilltala med rätta i denna eller andra saker,
”ville han ingen försvara, utan låta densamme for sig sjelf
till-”börligen göra redo och stå sin egen fara. För öfrigt
hoppandes han sig ej annorlunda skickat, än att han ju måtte hehålla
”en christen furstes rykte, ehuru Biskopen annorlunda mente;
”dock ville han gerna veta, med hvad skäl och grund han
”kunde det göra.” I detta Konungens svar ligger öppet
uttalad Reformationens stora grundsats, tankens och forskningens
frihet.

Men så ofta genom inre kraften af den efter fri
utveckling sträfvande menskliga anden någon stor rörelse föregår inom
vetenskapens, kyrkans eller samhälliga lifvets verld, sker icke
sällan, att dervid möta oss villfarelser, förvändheter,
utsväfnin-gar utöfver all gräns. Den väckelsekraft reformationen gaf åt
sinnena, den frihet i meningar som uppkom genom frihet i
undersökningar, hvaraf föddes en mängd theologiska tvister,
som gåfvo många goda hufvuden en skef rigtning, hade till
följd, att flerfaldiga sekter uppkommo, hvilka genom ett groft
missförstånd af Luthers framställningar och under skydd af den
oinskränkta frihet reformationen öppnade, yrade utom
förnuftets gränser och väckte bland folken en rörelse och oreda, som
icke sällan ledde till blodiga inbördes krig och kunna anses
för ett af de största hinder, hvarmed reformationen hade att
kämpa. Till dessa sekter höra i synnerhet Anabaptisterna eller
Vederdöparne. Deras egentliga lära, hvaraf de äfven hafva
sitt namn, bestod deri, att döpelsen ej borde förrättas på barn,
utan uppskjutas till dess menniskan hunnit mogen ålder; men
de förkastade derjemte Bibeln af det skäl, att bokstafven
dödar, men anden gör lefvande; de föregåfvo sig vara styrda af dess
ingifvelser, och ledda af dess omedelbara uppenbarelser
förkunnade de ankomsten af det himmelska riket i ljus och härlighet,
sedan påfvedömet med dess afguderi, dess styggelser och prål vore
nederslaget. I Holland och Tyskland funno dessa svärmare en
fruktbar jordmon för sina lärosatser, i synnerhet bland de lägre
folkklasserna. Äfven hit till Sverige ankommo några af dem
på ett Holländskt skepp, anförda af Melchior Rink och
Bernhard Knipperdollink, båda olärda män, den ena bundtmakare,
den andra krämare. Detta inträffade sommaren år 1524,
samma tid Konungen uppehöll sig i södra delen af riket, stadd
på färd till mötet i Malmö. De begagnade sig så mycket
friare af Konungens bortovaro, intogo för sig Johannis kyrka,
började der att predika, anfäktade sig såsom rasande och
rättfärdigade sitt svärmande raseri genom missbrukade ställen ur
Johannis Uppenbarelsebok. Olaus Petri och Langerbeen, vill-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free