Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vigtiga värfvet. Och detta med sådan drift och ifver, att
redan år 1526 den 15 Augusti utgick från pressen i
Stockholm det Nya Testamentet uti ett rent och värdigt språk.
Så var åt den Svenska christna församlingen på dess eget
tungomål gifven en bok, som genom sitt oändligt rika och
stora innehåll skulle blifva både en ledstjerna för menniskornas
vandel, en tröstekälla mot lifvets vedermödor och en väckelse
till höga, sanna känslor; en bok, som från förgätenhet och död
bevarade de heliga sanningar och läror, hvilka angå menniskans
vigtigaste angelägenheter, förhoppningar och förhållanden.
Med ogynnsamma’ ögon och bedröfvelse såg Brask, huru
i allt arbetades hän till den nya lärans framskjutande.
Johannes Magnus fick af honom uppbära skarpa förebråelser
der-för, att han i Upsala domkapitel inför Konungen och lekmän
tillåtit en offentlig granskning af kyrkans heliga lära; deras tro
hade aldrig bort ställas under skärskådan och dom;
Erkebiskopen kunde det icke försvara för den helige Fadern. Han
äfven ogillade, att i en tid som den närvarande, då så mycken
splittring rådde inom kyrkan, man ville företaga Nya
Testamentets öfversättning på Svenska, och det förundrade honom,
-att Erkebiskopen utan rådgörande med de öfriga Biskoparne
och domkapitlen ingått i denna labyrint: sådana öfversättningai*
på modersmålet bade i andra länder alstrat en mångfald af
kätteri.er; Skriften kunde tydas i fyrfaldig mening, och således
icke utan våda för många själar uttolkas blott bokstafligen,
emedan bokstafven dödar, men andan gör lefvande; af
lekmännen kunde blott få läsa den, och ännu färre bland dem
voro mogna för en sådan läsning, deraf lätt inom Svenska
kyrkan kunde födas villfarelser, kätterier och affall från den
rena tron. 1 denna hans åsigt har man äfven att söka
förklaringen af hans bekanta yttrande: bättre hade varit, att
Paulus blifvit bränder, än af hvar man känder64).
Outtröttlig i motarbetandet efter all sin förmåga af den nya
läran, lät han å nyo Påskaftonen år 1525 på alla kyrkornas och
klostrens portar inom sitt stift anslå ett strängt förbud mot
kringspridandet af den Lutherska lärdomen, hvars anhängare
föraktade andlig och verldslig rätt, förklarade botgörelse och
skärseld, fastor och bikt, helgonens åkallan och förböner för
de döda, aflat och kanoniska tider för blotta menniskofnnder,
uppeggade verldsliga öfverheten att bryta och förändra kyrkans
stadgar, sträfvande att vinna en frihet, hvilken de kallade
christlig, men hellre borde kallas Luthersk eller Luciferisk;
alla borde derföre bedja Gud om beskydd för hans kyrka; Gud
skulle icke alltid vredgas på sitt folk. Han besörjde äfven om
införskaffandet i riket af sådana böcker, som i andra länder
voro skrifna mot Luther. Ingenting undgick honom. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
