Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mon mer deltaga i de gärder och tillskott, som behofvem gjorde
nöd ränd i ga. Gälden till Hanseaterna var ett vid herredagarne
eller riksmötena ofta återkommande ämne för öfverläggningar
och bekymmer. Vid förenämnde riksdag i Vadstena fattades
båröfver det beslut, att én bevillning skulle till afbetalning å
riksgälden läggas på städerna i riket samt två tredjedelar af
den innevarande vinter (d. v. s. af föregående årets skörd)
utfallande kyrkotionden öfver hela riket användas till samma
ändamål. Kyrkans fäder dristade icke att sätta sig mot detta
beslut, men innan Konungens bref derom förkunnades, låt
presterskapet först uttaga den kyrkan förbehållna tredjedelen,
och sedan, vid brefvets kungörande, ingaf man bönderna hem*
ligen och oförmärkt det råd, att de skulle begära lösa
spannmålen med penningar, och för spannen, som vanligen gälde
fyra öre, bjuda två, föregifvande, att de antiars icke kunde
så sin åker. Gustaf klandrade högligen detta förtäckta stycke
af presterna. Den ingående gärden var alltför otillräcklig för
det afsedda ändamålet, och från Lubeck kommo nya, stränga
påminnelser om gälden. Konungen kallade åter ständerna
tillsamman lill en riksdag i Stockholm i Juli månad samma år;
framstälde faran för riket att för den obetalta gälden skull
komma i delo med sina vänner och i stort förtal i fremmande
land; erinrade, huru han nästan vid hvarje riksdag tillsport
dem om lämpligaste sättet att afbörda sig den tryckande skulden,
men ingen hade lagt sådant på hjertat, utan kastat hela be*
kymret på honom, derföre han nu ville, att de något allvarligare
måtte behjerta detta ärende och gifva honom goda råd, hvkfea
utvägar borde tagas, för att härmed komma till rätta. Då icke
allenast bekräftades och förnyades den förra bevillningen af
kyrkotionden, utan biskoparne måste äfven lika med
ridderskapet och frälset påtaga sig, att af hvarje 400 marks ränta,
så väl af deras frälsegods som af deras förläningar, hålla sex
varaktiga karlar, trenne till fot och de andra tre till hä9t,
med behöriga vapen och öfrig utrustning, hvarutom till
riksgäldens betalande ej blott borgerskapet och allmogen betungades
med ett skattebidrag drygare än vid något föregående tillfälle,
men på kyrkan likaledes lades en gärd af 15,000 mark örtugar,
att fördelas mellan stiften efter deras godhet 68).
Kyrkans fader hade näppligen hemtat sig från
öfverraskningen af denna nya tunga, då åter ett slag drabbade, som
uppenbart lade för dagen, att den presterliga värdigheten,
huru hög densamma måtte vara, mer icke skyddade mot det
straff, lagen tillsäger förrädare. Den afsatte Erkebiskop Knut
och hans medbroder Biskop Sunnanväder, hvilka rymt öfver
till Norrige, hade der funnit skydd hos Erkebiskop Olof I
Throodhem, sotn ansåg dem för trons martyrer och ej hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
