Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket behag till den religionsförändring, Konung Gustaf sades
i Sverige förehafva. Då Johannes Magnus återkom från sin
härförut nämnde visitationsfärd, som sträckt sig upp äfven till
Jemtland, visste han berätta Konungen, att man i Norrige
gjorde förböner för honom, att han måtte stå fast i tron.
”Det är väl bedit,’1 svarade Gustaf, ”ändock väl kan hända,
”att mesta parten af dem vet en ringa ting af hvad en rätt
”christlig tro är.” Han skref till Norska Rådet, och yrkade i
kraft af Malmö recess, att det ena rikets upproriska
undersåter icke skulle finna skydd och försvar i det andra,
Sunnan-väders och Knuts utlemnande till honom. Ändtligen efter
flera brefvexlingar, och sedan Konungen skickat biskoparne
lejd, ”att de fria och säkra för öfvervåld skulle komma till
”Sverige innan Larsmässan, att stå till rätta för tillbörliga
”domare och lida och umgälla hvad rätten gifver, och i så
”fall) att deras undskyllan befunnes grundad, fria och säkra få
”återkomma till Norrige,” då sände Erkebiskopen i Throndhem
med sitt eget bud Mäster Knut till Sverige jemte
tillkänna-gifvande, att han äfven skulle utlemna Sunnanväder, så snart
denne tillfrisknat från den sjukdom, hvari han en lång lid
legat. Sedan Mäsler Knut ankommit, nedsattes af Konungen
på Stockholms rådhus en domstol, bestående af åtskilliga herrar
af rikets Råd jemte Biskop Hans Brask i Linköping samt valda
Biskoparne af Upsala, Strengnäs och Skara lillika med
Stockholms stads Borgmästare och Råd. Inför denna domstol stäldes
Mäster Knut den 9 Augusti till rätta för sina handlingar.
Konungen sjelf uppträdde som anklagare, framlade inför rätten
ett vidisse af lejdebrefvet,. framförde klagomålen, styrkte dessa
med Knuts egenhändiga bref, öfverlemnade så saken till
rättens ompröfning och domslut, att fria eller falla, samt derefter
sjelf aflägsnade sig. Efter fullbordad ransakan af målet fann
domstolen sig icke kunna undgå att falla Mäster Knut, såsom
förvunnen till förräderi, till det straff lagen för dylika brott
stadgar, hoppades dock och bad, alt Konungen ville öfverse
med honom. Men han svarade, att ”sådana saker stodo ej så
”slätt till att öfvergifvas.” Erkebiskopens i Throndhem sändebud
var inne med i domsalen under förhöret, ransakningen och
domslutets afkunnande. En afskrift af domen sändes till Norrige
med begäran, att Sunnanväder ofördröjligen måtte utlemnas. Då
antvardades denne genast till Konung Gustafs män, att fangslig
föras till Stockholm, hvarjemte Erkebiskopen sjelf skref till
Konungen med förebärande af några ursäkter, hvårföre han
uppehållit och skyddat prelaterna, men hade nu af Rådets i
Sverige dom väl förmärkt, att hans naboeliga embetsbröder icke
voro så redliga i sina ärenden, som de hade föregifvit. Vid
Sunnanvåders hitkomst, då han skulle införas i Stockholm, lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
