Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det hela af tidsskicket, utgjuter han sitt hjerta för sina
vänner. Starkast yttrar sig hans missmod i hans bref till Petrus
Benedicti, Biskopens ombud vid S:t Brigittäs hus i Rom : ”Längtar
”eder efter omsorg, hoomod (våld, förtryck) och bedröfvelse,
wså skynder eder hit, och glömmer icke qvar patientiam
(tåla-”model). Oss hoppas dock det vara loco purgatorii nostri (i
”stället för skärselden), hellre här än in futuro (* det
till-nkommande). — Ecclesia Svecana står i värsta måtto, så länge
”Gudi täckes, och hafver den armaste bonde i Sverige bättre
”vilkor än hon hafver, ty han njuter lag och rätt, sina
tillbörliga friheter och gamla goda riksens sedvänjor.” Han gladde
sig, att hans återstående dagar icke kunde vara många (han
var nu tre och sextio år gammal), emedan intet annat än
daglig fiendskap väntade, förmanande emellertid sina vänner
till fasthet och ståndaktighet: ”Danske och Norske voro förr
”christna än vi, så att vi äro de yngsta i trona bland dessa
”tre riken, och vore det oss till desto större blygd, om vi
”skulle vara de första, som falla derifrån.”
Stor oro var nu i landet. Striden mellan gamla och nya
läran hade en lång tid hållit sig inom samhällets höjder, och
missnöjet, klagomålen mot Konungen hitintills förnämligast
utgått från kyrkornas och klostrens plundringar och de äskade
bidragen af kyrkotionden. Men småningom trängde sig ner
till menigheten ropet om den nya lärdomen och om faran för
christendomen och kyrkan af den nya tro, Konungen ville
påtvinga landsens inbyggare. Mångahanda rykten kringlupo i
landet, och dessa så mycket orofullare, då man ännu icke
visste, hvad det egentligen gälde.
Att motverka dessa rykten och hos allmogen rena
begreppen om beskaffenheten af den religionstvist, som
uppkommit och nu väckte så mycket buller, utfärdade Konungen
tid efter annan skrifvelser öfver detta ämne än till det ena
än till det andra landskapet. Vi upptaga här hufvuddragen af
hans framställningar, till minne af Konung Gustafs sätt att
upplysa, undervisa allmogen och att umgås med menige man:
”Vi hafva förnummit, att kring riket föres mångahanda
lögnaktigt tal och rykte på oss besynnerligen om den nya tron
”och Luthers lärdom, som’ oss påföres, att vi vele styrka, det
”dock ingen sanning är, och icke med något skäl bevisas kan,
”att vi skydda predikare, som lära en ny tro, annan än den
”vi af Christus och Apostlarne lärt hafva. Men väl är sannt,
”att i andra riken är uppkommen en tvedrägt om lärdomen,
”ty förståndiga mån vilja, att många oseder måtte afläggas,
”som mot Guds lag blifvit i christendomen införda af kyrkans
”män, hvilket ock nu begynnes af somliga här i riket besinnadt
”varda. Och ehuru många väl veta sanningen, alt oredliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
