Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hvad rättast vore i religionen. ”Vi hafva,” skrifver han
till Brask, ”begärt och begära ännu, att J och flera skriftlärde
”måtte komma tillhopa på någon viss tid och ort, och
der-”sammastädes företaga en lärdomsransakning, då vi vilja gifva
”dem skydd, som sin mening med båttre skäl, djupare grund
”och högre skriftenes förstånd bevisa kunna. Men vi hafva
”inga allvarliga svar förnummit af eder.” Men Brask, som
väl förutsåg utgången af ett sådant möte, arbetade af alla
krafter deremot, fruktande, att de enfaldiga och i tron mindre
starka och underbygda, kunde deraf blifva vacklande och
ännu svagare, då de hörde de otrognas ord och förnummo
sanningen af den lära ifrågasättas, på hvilken de aldrig tviflat,
emedan de aldrig hört något derifrån afvikande, hvårföre äfven
den kanoniska lagen förbjuder alla lekmän, att offentligen
eller hemligen disputera om tron. Han svarade Konungen:
”Tyckes mig, att de Eder Nåde sådan lärdomsransakan ingifvit,
”hafva det gjort mera till att främja deras akt och dem till
”beskydd, än till Eder Nådes eget bestånd, efter sådan ny
”lära hafver varit tillförene ransakad i många kyrkomöten och
”der som ochrisllig tillintetgjord. Och förmodar jag, att ingen
”förståndig man vill gifva sig till yttermera disputering emot
”hela christenhetens beslut.” Efter delta sätt fortgick hela tiden
igenom striden mellan Konungen och Brask, från Konungens
sida någon gång med hårdare ord, från Biskopens alltid med
lämpa och förstånd. Han svarade till Konungens förebråelser,
för hans utropande af den nya läran som kätteri, med sådan
oförskräckthet och tillika sådan klokhet och styrka, att Gustaf
icke annat kunde än högakta Biskopens stadiga manlighet och
insigtsfulla rädighet. ”Jag vet mig,” sä hans ord i ett af
hans sista bref till Konungen (i Februari 1527), ”intet annat
”hafva skrifvit, än det jag vill vara till svars före för Gud och
”Eder Nåde och hvar christen man. Och hafver jag aldrig
”lofvat eller tillsagt Eder Nåde något annat om den nya läran,
”än det en rätt christen man bör att hålla, som jag ock näst
”Guds hjelp gerna hålla vill efter min yttersta förmåga. Jag
”hafver ofta, käraste nådige Herre, ödmjukeligen bedit och
”rådt Eder Nådes Högmäktighet af min råds ed som en tro
”undersåte borde göra sin råtta herre, att Eder Nåde ville
”värdigas efter eder konungsliga ed och löfte styrka den heliga
”kyrkan och hennes rätt och låta allt bestå om den nya
”läran, till dess om henne varder ransakad af den
allmånne-”liga chrislna kyrkan.” Och i ett annat bref vid samm? tid
yttrar han: ”vår enda hugsvalan år, att vi veta oss för Gud
”osakan, och vil jom ty ej taga oss någon sak å bak, ehvad
”oss kan deröfver hända, sättande allting i Guds försyn och
”händer.” Innerligt i själen bedröfvad öfver kyrkans värnlöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
