Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”lagen, som de alltid härtilldags tillbudit och gjort hafva,
”kronan till stor förtryckelse och försvagelse, säga de strax,
”att vi vele införa en ny tro och Luthers lärdom, det dock
”icke annat är, än som J nu hafven hört, att vi vele i<jke
”tillstädja, att de emot lagen skola bedrifva deras girighet,
”kronone och eder allom till förfång. Ingen ny tro anamme
”eller försvare vi, utan vilja så gerna dö en christen man som
”någon annan. Vi hafva förbidit, att öfver hela christenheten
”en herredag hållas skulle om den tvedrägt, som i kyrkan
”uppkommen är; men det har ännu icke kunnat komma
”dertill. Derföre äro vi sinnade, att vid aldraförsta tillfälle
”kalla tillhopa rikets Råd och de förståndigaste män af hela
”riket, att ransaka om förenämnde tvedrägt. Intilldess bedja
”vi eder vara tillfreds och utan all misstanka; vi vilja så
be-”ställa, att ingenting skall företagas, som mot tron är och den
”menige man till skada lända kan, hvarpå J kunnen eder
”fulleligen förlita.”
Dessa och sådana undervisande föreställningar, förtjenta
af namnet faderliga, verkade mäktigt på menigheten och liade
helsosamma följder. Den märkvärdiga, kort härefter inträffande
Vesterås riksdag bevittnar, att folket, ehuru oroligt, lätt
uppbragt, knotande och mången gång utbristande i ett hotande
missnöje, likväl i Sjelfva verket älskade Gustaf och lade hans
ord på hjertat. Hvad emellertid ännu mer, än munkarnes och
presternas rop öfver faran för christendomen och kyrkan af
den nya tron, satte sinnena i oro och gäsning, var den sednast
efter riksdagens beslut i Stockholm till riksgäldens betalande
utskrifna dryga gärden. Konungen, som gerna for varsamt
fram med allmogen och ville skona densamma så mycket som
möjligt, synes sjelf icke varit fullt nöjd med den vidtagna
åtgärden, men anmanade icke dessmindre sina fogdar, ”efter
”riksens Råd det så förordnat hafver,” att lägga all sin flit
och vinning derom, ”att menige man härutinnan ville låta sig
”beveka.” Stora bekymmer omhvärfde Gustaf, såsom han sjelf
klagar i sina bref, huru han befunne sig mellan många eldar,
först med de Liibske, om deras betalning uteblifver, sedan
med de Danske och Norske, om de icke få sin vilja med
Viken, och sist ”med vår egen allmoge, som oss påförer ett
”hårdt rykte för denna gärds skull, ropande, att de blifva
betungade med den ena utlagan efter den andra,” och spordes
äfven ”fåfänga menniskors tal, att vi akte samma gärd draga
”under oss till vårt personliga gagn.” Då Ture Trolle i
Småland höll ting med menigheten om den pålagda gärden för
rikets gäld, blef han på återvägen från tinget ihjelslagen. I
Vestergötland likasom i Småland kringlupo upproriska budkaflar.
På skogarne i Upland uppehöllo sig lösa hopar, som röfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
