Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män i Dalarne befatta sig med denna sak, som de ringa
begripa. Han förmärker väl, alt de icke hafva det ataf sig Sjelfva,
utan äro förledda ulaf prester och munkar, som icke vilja, att
sanningen om deras bedrägeri skall uppdagas, hvårföre de gode
Dannemännen gjorde väl, om de derutinnan icke sätta till
dem alltför mycken tro; han vill med rikets Råd och lärda
män om den saken så ransaka och beställa, alt derom skall
näst Guds hjelp ingen nöd vara.
Då Konungen afgaf detla svar, uppehöll han sig i
Upsala, hvaresl han dagen efter S:t Eriks dag vid Upsala högar
hade samtal med landets efter gammal sed der församlade
menige inbygare. Han] tillsporde dem,j huru dé ansågo
Dalupproret och huruvida han kunde förlita sig till deras trohet.
Alla svarade, att de obrollsligen ville hålla all den del, de
Konungen lofvat och tillsagt med manskap, huldskap och
tro-skap. Konungen lät då utse tio goda män af dem, att begifva
sig upp till Dalarne och på hela landets vägnar förmana
Dalkarlarne, att förhålla sig fredliga och öfvergifva den förrädare,
som de hyllade. Då förklarade sig de upproriska villige att
nedlägga vapen på följande vilkor: 1) att Daljunkaren skulle
obe-hindradt få begifva sig ur riket; 2) att Dalkarlarnes upproriska
företagande skulle förlåtas och glömmas; 3) att ingen ny tro
eller Luthers lära skulle införas; 4) att de många fremmande
sätt med uthackade och brokiga kläder, som i Konungens hof
uppkommit, skulle afskaffas; 5) att de som åto kött om Fredagar
eller Lördagar, skulle brännas eller eljest aflifvas. Konungen
biföll den första och andra af dessa punkter; till den tredje
och femte svarade han, att de icke skulle bekymra sig om
lärdomen, emedan de icke förslodo sig derpå; han skulle i
den saken sörja för deras bästa; livad åter fjerde punkten
beträffade, lät han förstå, att del icke tillhörde dem att mäslra
hans hof: han måste rätta sig efter andra Potentater, Kejsare,
Konungar och Furstar, emedan vi Svenske icke vo;o mera
gelter eller svin än de. Dalkarlarne funuo för godl att åtnöja
sig med detta svar, drogo hvar och en hem till sitt och lofvade
sända sina fullmäktige lill den riksdag, Konungen utlyst (ill
Vesterås heliga Trefaldighets-Söndagen den 16 Juni (1527).
Att Gustaf beslämt denna riksdag till vigtiga sakers
af-görande, röjdes redan deraf, att han till ridderskapet och
adeln gaf hemlig befallning att komma manstarka och väl
beväpnade. Han räknade på dem icke utan skäl, dels emedan han
alltid omfattal dem med bevågenhet och icke lemnat annan
anledning till missnöje, än hvad afunden kunde hafva att invända
mot hans upphöjelse, dels ock emedan de ärenden, han på
denna riksdag var sinnad föredraga, icke mindre rörde deras
en-skilta bästa än rikets allmänna väl. Herrarne af ridderskapet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
