Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fräls et infaUno sig ock manstarka och i fullriistning med hästar,
karlar, harnesk och sina bästa värjor. En borgmästare och en
rådman var kallad från hvarje stad, sex bönder af hvarje
lagsaga, och två, tre eller flera de lärdaste män från hvarje
domkapitel. Biskoparne i Linköping, Strengnäs, Skara och Vesterås
infunno sig äfven; dessa jemte tvenne medlemmar af Upsala,
tvenne af Vexiö domkapitel samt ännu flera kaniker, femton
herrar af rikets Råd, etthundra och tjugonio frälsemän, jemte
Stockholms stads fullmäktige två och trettio borgare från rikets
öfriga städer, fjorton Bergsmän samt etthundra och fem bönder,
kommo här tillhopa. Redan innan riksdagen börjades,
uppdagade Konungen hvad han hade i sinnet, då han för ständerna
tillredde ett stort gästabud och gjorde den ordning med
gästernas säten, att rikets Rådsherrar sattes närmast till Konungen,
efter dem de förnämste af ridderskapet, dernäst Biskoparne,
efter dem de öfriga frälsemannen, så presterna, borgerskapet
och bönderna. Biskoparne, hitintills vane att vara de främste
i Rådet och taga plats framför Sjelfva Riksföreståndaren, blefvo
bestörta öfver äenna nyhet, förstodo Konungens vink, samlade
sig följande dagen inom lykta dörrar i S:t Egidii kyrka och
rådslogo, hvad här vore att göra. Biskoparne i Vesterås och
Strengnäs, Måns Petersson och Magnus Sommar, yttrade, att
de voro nöjda med livad Konungen ville med dem företaga,
ty hade de litet att uppbära, så hade de ock litet att utgifva.
Detta tal förtörnade den kraftfulle Brask. Han kallade dem
galna, oförståndiga män. Vill Konung Gustaf, sade han, taga
något ifrån oss, tage han det med våld, men aldrig med vårt
samtycke. Akte sig hvar och en, att han icke gifver sig ifrån
Påfven. Många konungar och furstar hafva i fordna dagar
sådant företagit, som nu denne vill, men de hafva blifvit
af-brända genom den Helige Faderns dunderslag, interdikt och
bannlysning. Vike vi från Påfven, som är vår yttersta
tillflykt, vårt lifsankar och försvar, så hafva vi eldar på alla sidor
och blifva sedan här af Konungen föga bättre hållna än som
trälar, ej fördristande oss svara ett ord för kyrkans friheter
och privilegier. Eldade af detta Braskens tal, förbundo sig
biskoparne att icke eftergifva i några stycken, uppsatte deröfver
åfven en skriftlig försäkran, som af dem egenhändigt
under-skrefs, beseglades och gömdes i Vesterås domkyrka, hvar
densamma efter femton års förlopp (1542) återfanns och
öfver-lemnades till Konungen. Ett betänkte icke Biskop Brask, att
den som ingenting vill uppoffra, förlorar slutligen allt.
Ständerna samlades i Dominikanerkloslrets Nkonventstuga
«ller samlingsrum, emedan slottet efter de förra årens
fiendtlig-heter ännu icke var till fullo iståndsatt. Riksdagen öppnades af
Itanslcrn Lars Andersson med följande framställning till Stän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
