Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än mindre na gon menniska. Derföre må gen J veta, att vt
säge oss alldeles slott af att vara eder honung, J magen
dertill utvälja och kora hvem t der godt synes; ku/men J få
den9 som i a!to matto och alltid kan vara eder till behag,
så ge vi del gerna. Dock skolen J vara betänkte, att losa
oss redeligen ut här af rikel och först betala oss vårt fasta
fäderne- och miidernearf och sedan allt del vi hafve kostat
på riket af vårt eget. När det är skedt, då lofve vi eder,
ett vi vilja draga vår kos af riket, och aldrig någon lid
komma här igen. Tårar brusto härvid ur Konungens ögon,
han steg hastigt upp och gick tillbaka (ill slottet.
Som en åska träffade hans ord. .En djup tystnad följde.
Dragen öfverens, J gode män, började ändtligen Kanslern, och
lådslån visliga, bedjande Gud om ett godt råd; ty hår är en hög sak
för handen och icke flera än tvenne utvägar att välja: antingen
måste vi efterkomma vår Konungs vilja och bedja liononi om
nåd och vänskap, eller ock, om eder rådligare synes, kora en
annan och utlösa Konung Gustaf. Men ”alla suto försoffade”;
ingen fördristade sig höja sin röst all råda till det ena eller
andra, och utan att något hafva företagit, skingrades mot
aftonen hela samlingen; hvar och en gick hem i ill sitt, många
fulla af oro och bekyminer, andra modige af glada
förhoppningar. Ture Jönsson lät för sig slå pä trumma hela vägen
till hans herberge och sade stolt under det han gick: trots att
någon detta år skall af mig göra en hedning, Luther eller
kåttare. Konungen åter höll sig glad på slottet med sina gamla
hofmän och bepröfvade vänner; han tillredde för dem ståtliga
gåstabud och hade sitt nöje af deras visor, skämt oeh lustiga
lekar. Glädjens larm qvafde den oro, som svallade i hans
bröst.
Då Ständerna följande dagen kommo tillsamman, rådde i
sammankomsten en sådan oenighet och förbisti ing, att hvad
den ene sade, motsades af en annan, den ene öfverröstade
den andra, ingen blef hörd. Några rättsinte män af adeln
sökte väl återföra dem till enighet och förmå dem till en stilla,
allvarsam rådplägning: men förgäfves. Omsider började
bönderna bedja de gotla herrarne af Kådct och Ridderskapet att
draga öfverens och bringa saken till enigt slut. atl de måtte
få veta, hvarefter de sig rätta skulle, och sedan fara hem igen;
en del af dem hördes högt säga, att när man ville betänka
sanningen rätt, hade Konung Gustaf ingen oskäl gjort dem ellet
andra, och ville rikets Råd icke snarligen rådslå och föra denna
saken till ända, dä ville de Sjelfva göra det, så att det icke
skulle allom båla. Med bönderna instämde borgerskapet och
gaf tillkänna, alt de voro sinnade för Konungen våga lif och
blod; Stockholms borgare sade rent ut, att de skulle hålU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
