Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms stad Konungen tillhanda de tre första åren.
Kanslern Lars Andersson steg dä upp alt tala och gifva styrka åt
dessa tankesätt; men hau blef af Ture Jönsson nedtystad.
Omsider steg Biskopen i Slrengn&s Magnus Sommar fram och
klappade ljud: han tackade Ture Jönssou för hans goda
mening all skydda och befordra kyrkans personer, men fruktade,
alt de deraf skulle hafva mera skada, om de blefvo så
beskyddade, att riket derigenom komme på obestånd. De ville
hellre taga sin tid, huru de kunde; riket började nu komma
sig för i alla stycken, så alt icke annat än godt vore att
förvänta. Att vedersaka Konung Gustaf och kora en annan, kunde
ett barn än mera gammalt folk begripa, huru det skulle
bekomma; att lösa Konungen ut från allt hans fasta arfvegods
och för det han utlagt till rikets bästa, vore en omöjlighet.
Sveriges hätska fiender, som alltid hafva slätt och ännu stodo
efter detta rike, skulle icke länge lemna dem oanfäktade, om de
läto Konungen draga bort. — När Biskopen della talat, sleg
bäde ridderskapet och menigheten upp och tackade honom,
för det han sä väl börjat drifva denna saken. I detta väl
af-passade ögonblick föli det ridderskapet och borgerskapet in,
att i Ständernas närvaro de stycken skulle ransakas, som föranledt
den uppkomna religionstvisten. Doktor Peter Galle och Olaus
Petri, som redan en gäng i Upsala pröfvat hvarandras styrka,
började nu med friskt mod och lika ifver en väldig kamp.
Olaus Petri talade på Svenska, men katolikern pä latin,
hvar-ifrån han icke ville afstå, förrän mängden bestäm dt yrkade,
att de bäda skulle tala Svenska, på det alla mälle begripa,
hvad dé sade. Kämparne uthöllo intill sena aftonen, dä hvar
och en gick hem, utan att någonting ännu blifvil afgjordt.
Eu lika stormig och orolig början utmäkle äfven tredje
dagens sammankomst, till dess bönderna och borgerskapet med
hotande ord läto förstå, att deresl ridderskapet ville blifva
orsaken lill rikets förderf, skulle de med Konung Gustafs
till-lijelp Sjelfva ställa alli till rätta samt straffa och nedergöra
dem, som gjorde motstånd; de hade, sade de, redan haft bud
derom till Konungen. Detta allvarsamma språk satte de
motspänstiga i fruklan. Ture Jonssons anhängare började- bedja
honom, att han skulle nedstämma sin höga talan; det kunde
annars lält ske, att ingen af dem komme derifrån med lifvet.
Ture Jönsson, i verket ingen hjelte, lät ock snart af det
allvarsamma utseende saken började taga, foga sig till
eftergifven-bet, dock med vilkor, att Konungen icke skulle tvinga honom
till något Lulheri, och vill han icke, yttrade han, vara goder,
sS fti vi väl råd med honom en annan. lid. Då, efter lång
rådplägning, uppsändes kanslern Lars Andersson och Olaus’
Petri, att på Ständernas vägnar söka återvinna Konungens nå
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
