- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
157

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till Konungen 850 mark, och dermed behålla de* gods •©öh
räntor, domkyrkan och kapitelsherrarne hafva^ så mycket nemr
ligen dem icke lagligen ifrånginge till frälset efter Vesterås
recess; kapitlet i Abo skulle årligen gifva 700 mark och fyra
läster smör, kapitlet i Strengnäs 400 mark o. s. v. Det var
i alla stiften vid domkyrkorna ett öfverflödigt antal af prelater,
kaniker och chorprester. Det bestämdes nu af Konungen i
samråd med Biskopen och kapitlet, huru många af dem kunde
finnas nödiga vid hvarje domkyrka, nemligen vid Linköpings
sex kaniker med de bästa prebenden, och de gemensamt med
Biskopen skulle tillsamman underhålla tio chorprester,
ämnes-svenner för prcstestandet; vid Vexiö domkyrka fyra kaniker äfven
öied de bästa prebenden, och de skulle hålla sex chorprester
samt skolan vid makt; så likaledes har antalet af dem vid öfriga
domkyrkorna efter förhållandet af stiftens storlek visserligen
äfven blifvit beslämdt, ehuru deröfver saknas alla uppgifter. Vid
inträffande ledigbeter genom dödsfall eller bortflytlningar af de
öfrigvarande kaniker, bortförläntes eller uppdrogos de lediga
kanonierna och prebenden mot viss årlig afgift åt en annan,
eller lät Konungen uppbära räntorna deraf kronan till nytta,
i förhållandet hvartill äfven minskades den först bestämda
af-gäld, som af kapitlet efter öfverenskommelse skulle tiil
Konungen erläggas. De för öfverflödiga ansedda kanikerna försvunno
till större delen äfven snart, emedan vid de inträdande nya
förhållanden många af dem helst sökte sig åt landsbygden, och
Konungen äfven befallt, att vid ledigheter af prestgäll på
landet dessa skulle upplåtas åt kanikerna och prebendaterna,
till dess icke flera af dem voro qvar, än som bestämdt blifvit.
Förutvarande kyrkoherdar på landet, hvilka tillika voro kaniker
och som sådana äfven uppburo sin andel af räntorna vid
domkyrkan, fråndömdes sin kapitels-ränta, enär de som
kyrkoherdar hade sin behöfliga utkomst. Likasom Biskoparne och
domkapitlen, ingingo äfven några klosterföreståndare serskilta
öfverenskommelser med Konungen. Så fick abboten i
Värnhem behålla klostrets hela ränta, med undantag af sakören\
laxfisket i Vermland och annat mer, mot en årlig afgift af 100
mark jemte en half läst smör. På lika sätt Alvastra, Vadstena
Gudhems och ännu andra kloster. De flesta klostergodsen
för-läntes dock till riddersmän, såsom i Vesterås recess var
stad-gadt, i kraft hvaraf klosterfolken ännu någon tid underhöllos
af godsens ränta. Såsom presterna denna tid voro
underkastade borgläger för de gods och gårdar, som de innehade,
finnes, att de, hvart stift för sig, äfven härom afslutit med
Konungen en sådan öfverenskommelse, att mot erläggande af
en viss årlig afgift de hädanefter skulle vara fria derifrån. Så
förband sig klerkeriet i Upsala stift att derfdr årligen gifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free