Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Voro nöjda vara så fattiga eller rika, som HanB Nåde!’ dem
hafva ville. Detta svar upptog Konungen vål och lofvade, att
mycket skulle komma dem till gpdo, så långe de lefde. Derpå
vände han sig lill Biskop Brask och äskade af honom
Munkeboda slott. Brask hostade, stammade och ville icke svara.
Då steg Ture Jönsson upp och bad för Biskopen, alt Konungen
i anseende lill hans ålder och värdighet ville (illåta honom
behålla Munkeboda under sin lifstid. Men Gustaf icke allenast
af-slog detta, utan äfven äskade säkerhet, att Biskopen hvarken med
ord eller gerning, hemligen eller uppenbarligen, skulle stämpla
något mot Konungen och riket. Atta herrar af rikets Råd
gingo då för honom i borgen. Derpå blefvo hans hofmän,
fyratio till antalet, som följt Biskopen till riksdagen, framkallade
alt aflägga sin ed till Konungen och träda i hans tjenst. Några
af Konungens folk nedsändes att genast taga Munkeboda i ber
sittning, och Biskopen sjelf blef förbuden att lemna Vesterås,
till dess Konungen erhållit tillförlitlig underrättelse, atl slottet
blifvit upplåtet till hans utskickade. Grönsö, Biskoparnes i
Vesterås forntida slott, innehade Konungen redan från den tid,
han i kriget med Christian med vapenmakt bemäktigat sig
detsamma, och att han till domkyrkan sedermera icke återslälde
det, såsom ursprungligen kommet från kronan, var visserligen
äfven en af orsakerna till Sunnanväders missnöje och uppresning.
Jemte del Konungen satte sig i besittning af de biskopliga
slotten, sände han äfven några goda män till alla domkyrkor
samt de förnämsta klostren och kyrkorna i riket, atl öfverse
oeh , laga i förvar deras handlingar och bref på de gods och
gårdar, som till kloster och kyrkor blifvit gifna.
Med verkställigheten i öfrigt af Vesterås recess tillgick
i första handen sålunda, att Konungen med biskoparne,
ser-skilt med hvar af dem, ingick öfverenskommelser, huru mycket
a^sina inkomster de skulle afstå lill kronan. Eflcr de härom
slutna fördrag skulle Biskopen i Linköping årligen gifva
Konungen 1500 mark Danska 70), en och en half läst smör jemte en
half läst honung; Biskopen i Skara, likaledes årligen, 1000
mark Danska samt fyra korgar Umelandslax. Och dermed skulle
de, med undantag af de till Konungen ajntvardade slotten jemte
derunder lydande landbönder, ”qvitt och fritt behålla alla
”biskopsbordets räntor med landbor och hvad dessa helst göra
”till landgille, arbete och annan tjenst, samt tillika all
biskops-”tionden kringom’ hela stiftet med biskopssaker, hvilka de dock
”icke aqnorlunda skulle låta utkräfja eller uppbära, än som
”Vesterås reqess innehåller efter lagboken.” Efter enahanda
fäU uppgjordes vilkoren äfven med de öfriga Biskoparne. Lika
Ojfverenskommelser afslöt Konungen, äfven med domkapitlen,
Så &kulje domkyrkan och kapitlet i Linköping årligen gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
