Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty det #ör Christi blod allena, utan i den akt att man skall
ihogkorama, all vi äro döpta och stänkta med Cltrisii blod;
beläle hafves icke för den skull, alt vi skola niga och buga
för dem, ulan lill en åminnelse efter Christus eller heliga
menniskor; Kyndelsmässoljus brukas icke lill någon synnerlig
gudstjenst, ej heller gifves dem niigon synnerlig makt, ulan till
åminnelse alt det sanna ljuset genom Chrislum vardt ofFradl i
templet; kyrkovigning, vigning af salt, mat och annat sådant,
hör icke ske i den akt, att sädana ling skola i sig Sjelfva
vara deslo bäd re, att de vigda äro, utan i den akt, att Guds
ord påkallas öfver sådana ling, alt de skola varda oss rena,
och ej komma af oss i något missbruk, sä alt Guds namns
päkallelse sker oss till förbältring, och icke det ting som
vigdt är; fasledagar hällas ieke i den akt, alt det skall ske
Gud någon synnerlig tjensl derigenom, utan lill att späka vår
käla lekamen dermed, o. s. v.
Det visar sig af del la mölesbeslut, huru veligt de här
rådplägände kyrkans män valde en medelväg, men bevarade
grunden, förutan hvilken cliristendomens byggnad icke kan
be-stä. För la ror na inom kyrkan skulle enda grundvalen blifva
den Heliga Skrift9 denna derföre vid domkyrkorna dagligen
föreläsas med rällsinnig uttydelse och i skolorna äfven Hiligt
inplantas serdeles hos dem, som uppfostrades för det andliga
siandet. Genom en oafbrulen, slilla, i smått fortgående
verk-samhel af dugliga, i Skriftens ord väl förfarna kyrkopresler
skulle småningom frambringas en renare, bällre chrislendoni.
Längesedan hade de frän kyrkans första tider införda bruken
förlorat sin ursprungliga helydeise och i tidernas fortgång alstrat
vidskeplighet och vantro; de förkaslades emellertid ännu icke,
men renades genom inläggandel i dem af en sundare, cliristlig
anda. Beformationen ryckte icke menniskan ur de förhållanden
till kyrkan, i hvilka hon genom födelse oeh uppfostran befann
sig; hon skulle endast lära att belrakla dem ur en ny
synpunkt^ med ett ny. t sinne
Annu ålskilligl annat beslöts vid samma möte, såsom det,
alt den slora mängden af helgedagar, emedan f enom dem gafs
tillfälle till många synder och de äfven voro skadliga för den
timliga bergningen, skulle inskränkas efter sig i hvarje slift
företeende omständigheter och endast vår Herres egna höglider
samt Jungfru Marias och Aposllarnes dagar jemte det Helgons
högtid, lill hvars minne kyrkan var helgad, skulle bibehållas;
i städer, der flera sockenkyrkor voro, borde dessa ställas under
en kyrkoherde; kloslerlefvernel skulle stå under Biskoparne»
uppsigt och munkarne vara under deras lydno serdeles i de
stycken, som hörde till evangelii predikan; djeknarne skulle
kke liilslädjas alltför länge gå på landsbygden till aimosor» in*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
