Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlande, att de ioke måtte föra lögn och drafvelstidningar
bland folket samt bedrifva annat sjelfsvåld; vidare stadgades om
kyrkotukten och om frilåtelse från de efter Påfvens lag alltför
långt sträckta förbuden mot giftermål i beslägtade leder. Tal
har vid mötet, äfven varit om utgifvandet af en Svensk postilla
och om vissa kyrkohandlingars förrättande på Svenska språket.
På erkebiskopsstolens vägnar och såsom Konungens
fullmyndiga sändebud fördes ordet vid detta möte af Kanslern Lars
Andersson, och det kan såsom visshet antagas, att från.honom
utgått de väsendtligaste besluten.
Ingen gick den i Vesterås beslutna omvandlingen af
kyrkan mer till sinnes än Biskop Brask. 1 sjutton år hade han,
som biskopskrönikan säger, med karlahänder styrt sitt
biskops-döme, såsdm då väl T>ehöfdes, ty han mottog det i mycken
oreda och förfall. Men han visiterade kyrkor och kloster, och
satte allt i ordentligt skick. Biskopsbordets gods förökte han
genom köp, byte och andra sätt märkeligen. Sin domkyrka
låt han pryda med koppartak, förskaffade henne ett nytt
xngelverk samt lät äfven i andra stycken röna sin drift och
företagsamhet. Mot reformationen kämpade han ståndaktigt,
till dess omsider Vesterås recess uppenbarade, att ett mål af
ödet var satt för det gamla kyrkoväldet. Sällan veta de, som
befinna sig väl vid det gamla, alt bedömma ögonblicket, då
tiden fordrar en ny tingens ordning. Den närvarande
belåtenheten förblindar många goda menniskor, eller de förblindas
af fördomar, hvilkas tid är förbi. Brask, för stolt att böja sitt
herrskarsinne under regentens vilja, och fast, orygglig i sin
tro, beslöt att lemna riket, men ville dock, för att ej kränka
sin värdighet och heder, först hafva upphäfven den borgen,
några af rikets rådsherrar iklädt sig för honom. Han begagnade
tillfället dertill, när Konungen kort efter riksdagen i Vesterås
sjelf kom ned till Östergötland. Brask mottog honom då med
vördnadsfull undergifvenhet, lät tillreda ett präktigt gästabud
och skickade sig i sitt tal och allt sitt sätt så glad och förnöjd,
att Gustaf åter började tro honom om allt godt och inlät sig
iped honom i allahanda skämt. Ett sådant ögonblick af
Konungens glada lynne tog Biskopen i akt och anhöll att blifva fri
från den horgen, som var äskad för hans person. Konungen
uppfylde Biskopens önskan, räckte honom derpå sin hand och
gaf honom äfven sitt öppna bref, att det framfarna skulle
vara förgätet, och han och hans kyrka hägnas af Konungens
synnerliga nåd och guttst. Sedan började Biskopen föreställa,
huru otillbörligt det var, att Sveriges andliga makt öfver
Gotland skulle gå förlorad, likasom den verldsliga besittningen
deraf genom svek och konster blifvit Sverige fråntagen, begärde
derföre Konungens tillåtelse att få begifva sig ditöfver och der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
