Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de gjorda ursäkterna och förklaringarne för ingen del
tillfredsställande; det var för honom äfven oväntadt, att Danska rikets
fullmäktiga sändebud nu icke voro med full makt och
myndighet försedda, att så afhandla och besluta om Gottland och
andra brister, att man på ’begge sidor kunde dermed åtnöjas;
han visste i sådant fall icke, huru han skulle anse Konungens
af Danmark uteblifvande från delta möte, och ville detsamma
hvarken prisa eller lasta, men förklarade uttryckligen, att om
hans stora och nog bevisliga rätt längre utån allt skål förhalades,
och man så ringa visade sig akta hans vänliga naboskap, skulle
han nog veta att finna och bruka andra medel der till, emedan
han icke vore sinnad sin rätt så platt öfvergifva, och hoppades
till Gud och alla furstar och herrar, alt hvarken Konungen i
Danmark eller någon kunde honom sådant i någon måtto
förvita. Efter icke långvariga, men skarpa samtal fatlades det
afskedsbeslut: att som de icke kunde draga öfverens, men icke
heller i egen sak vara domare, så skulle, på det denna tvist
oeh tvedrägt mellan rikena icke målte lända Konung Christian
och hans anhängare till någon tröst och fromma, begge
Konungarne framdeles personligen komma tillsamman och öfver de
för handen varande brister då ransaka och ytterligare besluta.
Emellertid skulle den fred och det vänliga förbund, som i
Malmö gjordes mellan rikena, fast och orubbligen hållas på
begge sidor, hvarjemte lill dess ytterligare bestånd och
stad-fåstelse det bestämdes, huru stor hjelp rikena skulle göra
hvarandra vid påträngande nöd.
Förhållandet åter till Lubeck antog ett allt mindre vänligt
utseende. De vid riksdagen i Strengnäs Hansestäderna
beviljade handelsfriheter lågo Gustaf tungt på sinnet, ju mer de
visade sig förderfliga för riket. Det klagades på riksdagen i
Stockholm år 1526, att Tyskarne, som hår lågo år och dag,
satte oss Svenske tiden och köpet eftersom de Sjelfva ville,
både här och i Tyskland, hvarigenom de till sig drogo hela
handelsfördelen, rikets undersåter till aldraslörsta skada och
nackdel, och visste de desslikes mest allt, som här talades och
gjordes. Man beslöt, att inga Tyska köpsvenner skulle
tillstädjas härstädes ligga utöfver laga tid, utan göra sin marknad
och fara hädan, helst emedan de föraktade rikets mynt,
hvilket de uppburo stundom för halft värde, men gåfvo deras ut
för fullt, så att de måtte med slik handel och köpslagan
för-derfva riket i grund. Derföre var det äfven, Gustaf redan år
1525 förböd all ulförsel af silfver, vare sig arbetadt eller oarbeladt
eller härstädes gångbart Svenskt eller Danskt mynt, ett förbud,
hvilket hos Östersjöstäderna väckte stort missnöje, så att de en
lång tid, om icke helt och hållet afbröto, dock mycket
minskade tillförseln, hvarifrån lill en våsendtlig del äfven härledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
