Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig den Mr förut nämnda dyrheten på allt. Detta var äfven en
verkande orsak, att Gustaf, utån afseende på de Hanseaterna
uteslutande beviljade handelsfriheter, år 1526 ingick med
Hol-ländarne ett handelsförbund, ehuru detta, heter det i
Stockholmska riksdagsbeslutet detta år, ”var de Liibska högligen
”emot, förthy de ville behålla allan Östersjön och veta deras
”fördel allena.” Sedermera på riksdagen i Vesterås år 1527
klagade man mycket deröfver, att de friheter, Lubeckarne år
1523 aflvungo Konung Gustaf i Strengnäs, blefvo af dem mycket
missbrukade, hela Sveriges rike och synnerligen köpstäderna
till icke ringa skada och förderf, hvadan vid förutnämnda
riksdag i Vesterås det äfven utgjorde ett ämne för öfverläggningar,
huru dessa friheter måtte blifva jemkade och afkortade; men
ännu fann man det icke rådsamt för den tids lägenhet, som
då på färde var både inrikes och utrikes, att samma friheter
strax förkränka, så länge galden ännu var obetald, emedan
stort obestånd deraf kunde efterfölja, och framdeles väl ske
kunde, alt Lubeckarne Sjelfva förverkade sina privilegier.
Derföre Gustaf, som både ville se rikets städer och
Svenska handeln upphjelpta ur sin långa vanmakt och äfven önskade
ett slut på de så ofta återkommande krafven från Lübeck,
nästan vid alla riksmöten förehöll Ständerna denna vigtiga
angelägenhet. De beviljade äfven på riksdagarne i Vadstena och
Stockholm år 1526, såsom vi sett, en ganska dryg gärd, och
på riksdagen i Vesterås 1527 uppdrogo de Konungen och
Rådet att strängeligen indrifva, hvad af samma gärd ännn
återstode, och sedan man sett, huru långt densamma räckte
till och hvad ännu fattades, ville man tänka på medel och
utvägar till återstodens betalande, ehvad råd då finnas kunde.
Derefter, på mötet i Lödöse år 1528, samtyckte och beviljade
rikets Herrar och Råd, att en och hvar, som hade någon
för-läning af kronan, skulle uppgifva en noggrann förteckning på
all den ranta, han uppbar af samma förläning, och deraf
erlägga hvar tionde mark till betalning af rikets gäld. Mejcl allt
detta var man häri dock ännu icke långt kommen. Då
Herman Israel, hvilken af Rådet i Lübeck städse begagnades som
fullmäktig vid underhandlingar med Konung Gustaf, mot slutet
af September år 1523 aldraförst företedde en räkning å de
gjorda försträckningarne, utvisade densamma ett belopp af
116,482 mark, i hvilken summa dock endast voro upptagna
Rådets samt några de förnämsta Lübeckares fordringar, men icke
hela skulden. Redan åren 1522 och 1523 öfversände Gustaf
till Lübeck något silfver jemte koppar och andra varor till ett
belopp af vid pass 50,000 mark, men hvaraf det mesta användes
till godtgörande af de lån och försträckningar, livarmed
en-skilta Liibcckare gått tillhanda, så att, då Herman Israel i Mars
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
