Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forhållande dervid bragtes på tal; det kom (ill häftiga ord*
vexlingar; man tvistade ännu, när ryktet kom till Lubeck, att
Ture Jönsson och Veslgöta-adeln förehade ett uppror mot
Konung Gustaf. Då läto Lübeckarne höra de tvetydiga orden:
”att nu föga värdt vore, att de så noga sins emellan tingade,
”ty man visste icke, hvilken kunde komma att betala skulden.”
De läto förstå, att Konung Gustaf ännu en gång kunde komma
att behöfva deras hjelp. Slagna af sådana ord och bestörta öfver
tidningarne från Sverige, trodde sig Grefven af Hoja och Wolf
Gyler, i sådant sakernas skick, framför allt böra hålla
Lii-beckarne vid godt lynne, öfverskredo således sin fullmakt och
läto alla påståenden och invändningar falla, så mycket mer,
som äfven Lubeck medgaf ett litet afdrag. Man blef sålunda
ense om, att bestämma stadens ursprungliga fordran lill 114,515’
mark, och att deraf nu återstodo obetalta 68,691 mark, å
hvilken summa de Svenska sändebuden äfven utgåfvo en skuld*
förskrifning med förbindelse i Konungens och rikets namn,
att deraf i silfver och andra varor, som på Sveriges bekostnad
och fara skulle försändas lill Lübeck, årligen skulle afbetalas
en ^ fjerdedel med och från det löpande året 1529. Sedan
detta var afgjordt, framkommo Lübeckarne med en fordran på
4689 mark såsom ersättning för de klippingar, hvilka under
kriget af dem mottagits i betalning för proviant, men genom
deras aflysning sedermera blifvit utan värde, åberopande sig
Konungens gifna löfte, att framdeles inlösa dem mot godt mynt;
dessutom fordrade man 4000 mark, hvilka Lubeck måst
ut-gifva i räntor för ett Svenska riket försträckt lån. Äfven dessa
summor erkände de Svenska sändebuden och förpligtade sig
till betalningen deraf på det sätt, att ena hälften^ deraf skulle
gäldas år 1533 och andra hälften år 1534. 1 bref till Rådet
i Lubeck af den 7 Juli 1529 antog och erkände Gustaf de af
hans sändebud med Lübeck uppgjorda räkningar 72).
De Svenska sändebuden hade, utom sakens bringande på
en ren fot i afseende på skuldbeloppet, äfven det uppdrag,
alt påyrka en inskränkning af de Hanseaterna beviljade
handelsfriheter i så’måtto: 1) att från denna tid Lubeck ensamt skulle
njuta tullfrihet i Sverige, och detta blott i Stockholm, Kalmar,
Söderköping och Abo; 2) de, s<fm godset införde, skulle med
ett besvuret skriftligt certiGkat bestyrka, alt detsamma: tillhörde
en borgare i .Lübeck, och derest det annorlunda befunnes,
skulle det vara förfallet under Svenska kronan; 3) för öfrigt
borde med inskeppning och nederlag förhållas efter det bruk,
som varit af ålder, innan 1523 års privilegier beviljades, och
hufvudskriften af dessa sistnämnda skulle till Konungen af Sverige
återställas, så snart han bekräftat detta fördrag. Mot detta,
andragande. satte Lübeckarne sig med all makt; de Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
