Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sändebuden åter yrkade hårdnäckadt derpå; men allt hvad de
kunde vinna, var det medgifvande af Lübeck, att man derom
ville underrätta bundsförvand terna och med dem råd pläga
deröfver.
På samma tid dessa underhandlingar föregingo med
Lii-beck, hade Gustaf inom sitt rike åter att kämpa med ett
uppror. Krönikan beskrifver sinnesstämningen i landet denna tid
med följande ord: ”Konungen måtte arbeta så mycket han
”ville, att allmogen skulle förstå honom och tyda hans arbete
”till godo; det halp dock intet; man var alltid som halfgrå
”mot honom. Orsaken var denna, han hade så få rättsinniga
”vänner och tjenare, de der förstånd och vilja hade att uttolka
”hans saker till det bästa, och sådana kunde han icke
bekomma, förrän det påfviska ogräset var till det mesta utrotadt.
”Aldrig hade Dalkarlarne varit så lätta till uppror med
Sunnan-”väder och med Daljunkaren, hvar de icke haft en vrång
mening om Konungen. De tänkte nemligen, att han ville
för-”drifva och förtrycka den christna religionen och den sanna
”gudadyrkan, och deremot införa i riket ena orätta och
kåt-” ter sk tro. Denna meningen blåste gammalt folk och
synnerligen gamla presler öronen och hjertat fullt på det andra
”folket, så att Konungen måtte tala så väl och blidkeliga han
”ville med allmogen, eller så hårdt och skarpt han ville, det
”blef ju allt illa taget och vändt till det värsta; när han väl
”talade, sade de, att han ville smeka dem med en harefot;
”talade han skarpt, sade de, att de hade intet annat af honom att
”vänta än skatter och utlagor, bannor och ond ord, och att han
”ville förderfva dem och hela riket. De landsändar, som då
”voro stilla, var ock icke annat än skrymteri med, ty de gjorde
”det allenast af räddhåga, efter de hörde, huru han med
”väldeliga hand bragt Dalkarlarne och Norrlanden till lydnad.”
Vid en sådan, af krönikan tecknad sinnenas stämning hos
folket kom det mot våren 1529 till ett uppror i Vestergötland
och Småland. I spetsen för detsapima stod Ture Jönsson
(Ros), Riksråd och Rikshofmästare, en af de mägtigaste män,
som öfverblifvit från unionens tider och väl mindes
her-rarnes i dessa tider storrådiga myndighet, sjelf äfven styrdes
af en lika orolig anda med deras. Flere hans ättfäder hade
före honom varit Lagmän i Vestergötland, vidtfrejdade män;
sjelf hade äfven han redan i trettio år beklädt detta embete
och sedan år 1521 tillika varit höfvidsman öfver samma
landskap, så att han af menige Vestgöterna var aktad och hållen
som deras fader och regent. Hans högtfarande sinne på
Vesterås riksdag och hans opålitliga tänkesätt i allä öfriga
förhållanden hade tydligt uppenbarat den harm och det missnöje,
som hos honom gäste öfver hans frändes, Konung Gustafs till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
