Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män, förmådde honom att qvarstadna i riket, samma år
för-länte honom med Nyköpings slott jemte derunder lydande
härad, det följande året i Julhelgen firade hans trolofning med
Sten Sture den Yngres enka, och något mer än ett år
der-efter intog honom i Rådet, då han samma år på Lindholms
gård i Vestergötland fullbordade sin förening med Christina
Gyllenstjerna. Johan Tursson var en ridderligt sinnad,
trofast och behjertad man. Hans fader bygde på honom stora
förhoppningar, lofvade sig i synnerhet mycket af hans nära
förbindelse med Sturiska ätten och hoppades, att sonens sinne
härigenom lätt skulle upptändas till afund mot Konung Gustaf,
och deraf sporras att på dennes fall åter upprätta Sturiska
hu-^ sets makt och anseende. Men både Johan och äfven hans
broder Lars Tureson, likaledes Rådsherre, när de fingo
fadrens bref om hans uppsåt och hans uppmaningar till dem i
samma sinne, skynda’de genom natt och dag till Kouungen,
öfverlemnade till honom brefvet, bönföllo, att deras faders
brottslighet icke måtte lända dem till skada och förderf,
försäkrade Konungen om trohet från deras sida och förklarade
sig villiga, om Konungen så behagade, att tillsäga deras fader
fiendskap. Så icke deras yngre broder Jöran Tureson,
domprost i Upsala, ty han drog till sin sätesgård Björnö i
Roslagen och Frötuna socken, tog an flera hofmän och samlade
tillhopa en skara af hurtiga bonddrängar. Med dem lägrade
han sig i en skog, och Oaktadt alla varningar från sina bröder
och fränder och från Konungen sjelf, fortfor han i sitt oroliga
förehafvande, till dess han omsider i Helsingland blef gripen
och fången förd till Stockholm.
Vid första underrättelsen om oroligheterna i Vestergötland
och Småland, lät Konungen till alla landsändar öfver hela riket
utgå sitt öppna bref med varningar till menige man, att icke
taga del i Smålänningarnes och Veslgötcrnas uppror och buller:
”hvar och en visste, att han intet hade företagit, handlat eller
”beslutit utan Riksens Råds och menige mans samtycke,
hvar-”ken i den evangeliska läran med biskopar, kloster och munkar,
”eller i andra ärender; och Gud vore vittne, att han aldrig
”begärt eller annorlunda begärde styra Sveriges rike, som, thy
”värr! så ofta varit i sorg, bedröfvelse och fiende-händer, än
”med frid, sämja och endrägt, der den menige man måtte
”fara väl utaf och ingen skada taga. Funnos några brister,
”hvilka de samfält med Rikets Råd öfvervägade icke vara nyttiga,
”vore alltid bättre, att dessa i sämja och efter samfällig
öfver-”läggning afstvrdes, än med örlig och blodsutgjutelse.” I
samma anda och mening skref Konungen serskilt till Östgöterna
och Kalmar läns inbyggare, samt bad dem äfven betänka,
”hvilken frukt de i förra tider skördat af sina biskopars myn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
