Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framställa det ochristliga regemente, som i detta fattiga rike
uppkommet vore af det Lutherska kätteriet, så att de alle^
samman hotades att blifva platt i grund förderfvade, hvartill
ännu komme den stora skatt och olaga tunga, som de flera
resor utgjort hade med silfver, penningar, smör, skinn och
hudar till betalning af rikets gäld, och dock vore denna änna
obetald, såsom Tyskar berättade, hvilka drogo fram genom
landet, derföre de, på menige riksens inbyggares vägnar,
högligen och strängeligen uppmana de värdiga fäder, ärlige
herrar och gode män allesamman vid deras tro, ära och
redliga, christliga ed, att med all makt skaffa bot på samma
ochristliga regemente. Och hvar J det icke göra velen, så
lyda slutorden, då nödgas vi lill att förse oss om annor
hufvud, och skole resa en här så mäktig, atl vi det sjelfve
med Guds hjelp och tröst, hans värdiga moders och alla
Sveriges Patroners, nederlrycka viljom.
Men Holger Carlsson (Gera) till Björkvik och Måns
Johansson (Natt och Dag) till Säby och Bro, begge
Riddare och Rådsherrar, den förre äfven Lagman öfver
Östergötland och Småland samt länsherre på Stegeborgs slott, dessa,
»om bodde i Östergötland, högt aktade män och mot Konungen
redligt sinnade, verkade mycket genom sin myndighet och sitt
anseende, att Östgöterna suto stilla och ej gåfvo synnerlig
akt på Smålänningarnes skrifvelse. Högligen åter fröjdade sig
Vestgöta-herrarne öfver resningen i Småland , och skickade till
Smålänningarne skrifvelser och bud, att de skulle stå fasta i
sitt företag och fullfölja, hvad de hade påbörjat. De skrefvo
äfven upp till Bergslagen och Dalarne. På Läckö och
Lindholmen hade de sammansvurna täta öfverläggningar och
samsatte sig, att ingen skulle undfalla den andra, utan de ville
taga saken allvarliga före, så att de antingen skulle drifva
Konungen slätt af riket eller ock alle dö dervid. De besatte
med 1000 man under anförande af en prest, Nils i Hvalstad,
det vigtiga passet Hofva, att ingen, dem ovetande, måtte
bringa några underrättelser upp i landet.
Ture Jönsson räknade i synnerhet mycket på sina söner.
Johan Tursson till Tullgarn och Lindholmen, den äldste af
dem, hade i fem år tjent vid Hertig Henriks af Mecklenburg
hof, sedan i fyra år som frivillig bland Konungens af Frankrike
härskaror och derefter i sju år hos Kejsar Maximilian, i
hvilkens krigstjenst han uppförde sig med sådan tapperhet, att
Kejsaren kallade en dag tillhopa sina krigare och i deras åsyn
högtidligt slog Johan Tursson till riddare. År 1525 i Februari
månad återkom^ han till Sverige, men var sinnad att strax
åter vända tillbaka i fremmande krigstjenst, då ändtligen
Gustaf, som gerna samlade omkring sig insigtsfulla och förtjenta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
