Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”annan god herre till Konung.” När Ture Jönsson detta talat,
tog Biskop Magnus Haraldsson till ordet och förklarade, ”att
”Påfven hade full myndighet och makt alt frilösa dem från den
”ed, som de svurit Konung Gustaf, och han var man före,
”att så ske skulle.” Derefter fortfor Ture Jönsson vidare,
sägande, ”att han ämnat dem en god Herre till Konung igen,
”hvilken han visste skulle dem väl behaga, ty han hade alltid
”förstått, att de gode Vestgöter icke ville blifva några Lutherer,
”utån hålla den gamla tro, som fader och förfäder före dem
”hållit hade. Hvar de nu ville försaka Konung Gustaf, skulle
”han strax för dera nämna fram en annan Herre, och bad
”dem, till tecken af deras bifall härtill, uppräcka sina händer
”och säga ja.” Men ingen uppräckte sin hand och ingen höjde
sin röst till bifall. Omsider stego tvenne unga bönder fram
och på menighetens vägnar svarade: att de icke visste något
att skylla Konung Gustaf före; han hade dem ingen oskäl
gjort, fast hellre allt godt, i det han frälsat dem och hela
Sveriges rike från den omilde Konung Christian, försvarat och
beskyddat dem för öfvervåld och orätt, förskaffat dem rolighet
och fred och hållit dem vid lag och rätt; hvad åter de gode
herrarne sade om den nya tron, kunde de, enfaldiga bönder,
intet svara något dertill eller dömma derom; tilläfventyrs kunde
dermed vara annorlunda, än som ryktet sade; det ville ock
mycket kosta på allmogen, att ofta ömsa Konungar, ty
herreskiften plägade sällan förbättra sig, och intet vore bättre än
ett stadigt regemente; de skulle föra sig Sjelfva och sina barn
i en långvarig orolighet och samka öfver sig allt det onda,
som efter sådana buller plägade följa, om de nu företogo sig
något obestånd; derföre syntes dera rådligt vara, att blifva vid
den huldhet och tro, som de svurit Konung Gustaf. — Till
detta tal ropade hela menigheten bifaU och uppräckte sina
händer.
Då föll som ett moln öfver herrarnes ansigte och de visste
icke, hvad de skulle företaga. De måste äfven frukta att på
stället blifva gripna, stälde sig derföre såsom väl tillfreds med
allmogens svar, och sade, att de gerna ville se menige man
till godo och foga sig efter dess bästa. Äfven upplöstes och
hemförlofvades det manskåp, som bevakade passet Hofva.
På samma tid detta föregick i Vestergötland, hade de
Oslgöliska sändebuden vid Lekaryds kyrka ett sammanträde
med Jönköpings borgare och några af menige allmogen i
Småland. Men Smålänningarne ville ingenting afhandlaoch besluta,
utan bådo de utskickade vända sig till Vestgöta-herrarne, och
sade, att hvad på Larfs hed blef öfverenskommet, skulle äfven
de åtnöja sig med. I Vestergötland åter var de sammansvurnes
förehafvande redan öfverändakastadt, när sändebuden kommo dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
