Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krisma för kyrkans behof. Dalkarlarne fruktade, ransakade
kaplanen vid hans uttåg, men upptäckte intet. 1 detta bref
gaf Mäster Hans Konungen tillkänna hela tillståndet i Dalarne
och huru menigheten var till sinnes; han rådde Konungen, att
sätta Ingel Hansson på; Gyla, en ansedd, myndig, af hela
Dal-menigheten älskad Tuna-knapeman, till fogde öfver
Bergslagen och Dalarne. Sjelfva skrefvo Dalkarlarne till Rikets Råd
och begärde, att menige man af riket måtte kallas till ett
allmänt möte, äskande tillikä Rådets fasta försäkran, att Konung
Gustaf icke skulle öfverrumpla någon af dem och utrycka först
den ena och så den andra, icke heller indraga fremmande
krigsfolk i landet, deras landsända till förderf. På dessa vilkor
ville de afgifva klockorna. Rådet svarade dem, att Konung
Gustaf icke hade för sed att öfverfalla sina undersåter, icke
heller någon lust att brytas med mycket krigsfolk, än mindre
att ödelägga och förderfva deras landsända, då han fast hellre
såge, att hans land och rike ökades och vidmakthölls; deras
begäran kunde snarare anses ”för en öfverträdelse från rikets
”män, än att göra ett med dem,” och man förklarade, att det
vore ”föga beskedligt besvära menige man af hela riket för en
”landsändas skull, i synnerhet om de stycken, som alla redan
”hade blifvit ens om.” Ändtligen skrefvo Dalkarlarne till
Konungen ett ganska ödmjukt bref, bådo, ”att han för Guds
”skull och för deras bön skull ville öfverse med det buller, en
”del der uppe bland dem af oförstånd hade sig företagit; de
”förpligtade sig endrägteligen från den dagen till obrottslig
”huldhet och tro; de ville icke undandraga sig riksskuldens
”betalning mer an andra i riket, erbödo 2000 mark och
bön-”föllo ödmjukligen, alt Konungen ville dem anamma af allan
”deras landsända för deras klockor. Men hvar han dermed
”icke vore belåten, ville’de’efterfölja hans vilja, ehvad han
påbjudande varder, så vidt det dem möjligt och drägligt vore.”
Gustaf hade nemligen redan efterkommit Mäster Hanses råd,
och likasom af egen drift låtit skrifva Ingel Hansson till, sändt
honom fogdebref, begärt, att han skulle hålla landsting öfver
Dalarne, bevaka Konungens bästa och utkräfja skatten jemte
öfriga utskylder. Nu svarade’ han Dalkarlarne, tackade dem
för deras skrifvelse, och sade, ”att han platt ingen lust hade
”att träta med sina undersåter eller gå efter deras förderf, så
”fraint icke en alltför stor nöd dref honom dertill; han hade
”derföre sett till deras ödmjuka bön och återtagit dem till
”vänskap och nåd, mycket dertill äfven bevekt af sin kära
”husfrus, högborna Furstinnan Drottning Katarinas oaflåtliga
”förböner; han ville för deras bön och fattigdom skull åtnöja
”sig med de erbudna 2000 mark; underrättade dem för öfrigt
”om Gustaf Trolles, Ture Jönssons och andra ur riket rymda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
