Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fadel- Grefve Johans af Hoja och hennes moder Margaretas
(Vase) egen närvaro, och på samma gång utvalde han åt
Gustaf Olofsson den ädla Jungfrun Brigitta Eriksdotler
(Le-jonhufvud). Begge dessa herrar blefvo genom samma
giftermål nära anförvaudter af konungahuset. Så med glädje, med
lust och fröjd firade Konungen i åtta dagar sitt bröllop. Sedan
beledsagade han sjelf sin svärmoder och hennes talrika följe
ett stycke på vägeu. Hon reste landvägen till Danmark,
derifrån vidare till Holstein, der hon, med glädje mottagen,
gästade hos sin audra dotter, Hertig Christians gemål.
I morgongåfva gaf Konungen sin Drottning Kalmar slott,
stad och län jemte hela Öland med Borgholms slott. Sin
upphöjelse på Svenska thronen invigde den unga Drottningen
med en förbön hos sin gemål för de upproriska Dalkarlarne.
Dessa började äfven Sjelfva småningom besinna sig. De hade
väntat, att Konungen med krigsfolk skulle komma upp och
besöka dem, gingo derföre rustade i fulla vapen, med
armborst och pilar, och höllo stark vakt vid alla vägar och pass.
Men Konungen syntes på dem icke gifva ringaste akt. Han
visste, att ett folks uppbragta sinnen stillas med tiden, om de
blott icke upphetsas genom motstånd, och han hoppades, att
de öfriga landskapens föresyn, såsom ock de välsinnades i
Dalarne tänkesätt, ty icke alla hade tagit del i den upproriska
rörelsen, skulle småningom dämpa de öfrigas ifver.
Emellertid förundrade sig alla öfver Konung Gustafs förhållande, och
Dalkarlarne blefvo slutligen villrådiga, hvad de skulle företaga.
De ledsnade omsider att dagligen gå vid skogen i fulla vapen
och allestädes hålla vakt omkring sig, hvarigenom de äfven
försummade sin bergning. Så upplöstes småningom vakterna,
och man började tala sig emellan, att man väl kunde vara
tillfreds med Konung Gustaf, om han ville inrymma dem sådana
vilkor, som de begärde. Vilkoren voro dessa, att han, såsom
rikets herrar och furstar före honom, aldrig oftare än med deras
samtycke, och aldrig starkare än de föresatte, skulle draga
öfver Brunbäcks elf, och dernäst, att inga andra domare och
befallningsmän ån infödda Dalkarlar skulle öfver dem förordnas.
Sjelfva kommo de likväl snart till så mycken besinning, att de
misströstade om en lycklig utgång af så djerfva påståenden;
de kände Konung Gustafs stränga sinne, fruktade att ännu mer
förtörna honom, vågade icke förehålla honom de framkastade
vilkoren, utan till och med strängt förbödo, att ingen skulle
få skrifva till Konungen derom. Kyrkoherden i Tuna, Mäster
Hans, tog detta tillfälle i akt att göra sig förtjent hos Konung
Gustaf. Han kallade kaplanen till sig och insydde i hans kläder
ett bref med tillsägelse att till Konungen öfverlemna detsamma;
hos Dalkarlarne föregaf han, att mannen drog ut att köpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
