- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
217

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem blifvit uppenbart, att en annan ordning nn var kommen
i rikel.

Alen alt icke illviljare måtte bibringa menigheten vidriga
tankar, om hvad i Dalarne föregått, gjorde Konungen sjelf
genom öppen skrifvelse rikets menige inbyggare redo för sin
färd till denna landsända och den räfst han der hållit, och
han bad dem icke förundra sig, att Mäns Nilsson och andra
flere, som öfver riket hopat altan skada oek förderf, titt»
borJigen blifvit straffade, så att andra måtte se dervid, emedan,
så länge det anhanget blefve vid makt, sämja och endrägt
aldrig kunde blifva beståndande. Tillika erinrade han Dalarnes
inbyggare om det beseglade bref, som de på Tuna landsting
gifvit till Biskop Peter i Vesterås och andra herrar af Rikets
Råd, att kika med de öfriga betala rikets gäld, hvilket, om
det skett, hade nu samma gäld varit till fallo betald, hvarföre
han allvarligen mante dem, att icke längre innehålla med hvad
som stod tillbaka i klockor, silfver och penningar, emedan de
Tål sje|fva visste, att de voro lika pligtige att betala riket»
skuld som alla andra inbyggare, oeh Sjelfva kunde de ock
besinna, att det alltid vore lättare gifva det ut af kyrkorna, än
gifva det af sitt eget; han bad dem härulinnan nu te sig
välvilliga och låta påskina, att de ville bättra, hvad dittills för
onda tillskyndares skull blifvit försummadt, och icke låta sig
vidare bedragas. Då villigt utlemnades till Konungen en stor
del af kyrkornas silfver.

På samma tid delta i Sverige föregick, tilldrogo sig hän*
delser i Lübeck, som icke mindre för denna stad än för de
nordiska rikena hade de vigtigaste följder.

Skulden till Lübeck skall genom klockmalmen och andra
sändningar omsider hafva blifvit afbördad. I Lübeck åter föregaf
man, att ännu ålerslodo 10,000 mark; Gostaf deremet påstod,
att allt var ”tillfyllest betald t,” ändock att af den Liibska
fullmäktigen blifvit undansnillade mellan 8 och 9000 mark, hvilka
icke i räkenskaperna blifvit uppförda. Han äfven fortfor att
påyrka de af hans sändebud år 1529 framstålda fordringar på
inskränkning af handelsfriheten. Rådet i Lübeck svarade under
den 24 Februari 1530, att man enligt aftalet för sina
bunds-förvandter framställt Konungens fordringar, och att från några
af dem man erhållit svar, hvari de ”mårkeligen besvärat sig
”öfver sådana framsåUningar.” Men Gustaf skickade åter till
Lübeck ett sändebud, som allvarligen förnyade samma fordringar
och förklarade, ”att Konungen icke kunde och icke förmådde
”längre förunna städerna dessa friheter; det vore mot hans ed
”och hans pligt; ty de lände hans undersåter och städer,
ser-”deles Stockholm, till yttersta förderf och förbittrade dem mot
-”styrelsen, si att man derför hade nppror och vedervärdigheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free