Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mon far Christian. Således mellan de Vendiska städerna och
Ronungen af Danmark upprättades efter långa underhandlingar
i första dagame af Maj månad ett förbundsfördrag, som
förband dem till gemensamt anfall och försvar mot Hollåndarne;
Sundet, och dermed all handel på» Östersjön, skulle för dessa
vara tillsperradt intill den 24 Juni, då ett aHmänt möte skulle
cga rum, och till detsamma äfven kallas befullmägtigade sände*
bod från Nederländerna. På bestämd tid, under det Christian
i Norrige underhandlade med de Danska höfvidsmännen,
sammanträdde i Köpenhamn, tillsamman med de Danska, full*
myndiga ombud från Sverige, från Hansestäderna och från de
Nederländska staterna. Dessa sistnämnda förklarade, att det icke
varit samtliga Nederländerna, men blott enskilta provinser af dem,
som understödt Konung Christian, hvartill ännu kom, att dessa
icke godvilligt, utan af tvång blifvit förmådda dertill, och på
Kejsarens, Ståthållarinnans och egna vägnar förbundo de sig,
att icke tillföra Christian någon hjelp eller ens i handelsärenden
med handelsskepp besöka de Norska kusterna, så länge Norrige
var i Christians våld. Efter sådan förklaring återstäldes i sin
fulla kraft nordiska Konungajrnes med dem afslutna handels*
och vänskapsfördrag; alla på ömse sidor tagna skepp skulle
återställas, och framdeles på ett möte i Amsterdam vidare
underhandlas om seglatsen genom Öresund och den ersättning,
Konungarne af Sverige och Danmark jemte de Vendiska stå*
derna påyrkade för den skada, dem blifvit tillfogad genom
fejden med Christian. Lübeck måste åtnöja sig med Konun*
gens af Danmark skriftliga försäkran, att han vid ytterligare
underhandlingar med Hollåndarne icke skulle medgifva något
intrång i Lübeckarnes privilegier till skada för deras handel
och deras stad, men hvaremot han strängeligen förböd dem, att
icke på Danmarks strömmar och vatten öfva något våld mot
Holländska skepp. Konungarne af Sverige och Danmark
handlade i dessa saker med full enstämmighet, ty ingendera ville
kasta sig tillbaka under det Hanseatiska handelstvånget. Denna
händelsens utgång förtröt Lübeck högligen.
I en sådan tidpunkt, då klokhet och politisk erfarenhet
aldrabäst behöfdes, föll Lübeck i en tygellös demokrati. Tvenne
demagoger, Wullenwever och Meyer, hade svängt sig
opp till de första värdigheter i staden. Den ena nemligen,
Wullenwever, hade blott en månad i Rådet, då han
intog borgmästare-stolen; den andre från grofsmed blef stadens
Hauptman: begge oroliga och tilltagsna män, egensinniga och
herrsklystna, Wullenwever i synnerhet vältalig och mäktig
att leda hopen efter sitt sinne. Han framdrog ur glömskan
Henrik Leos lag, som stadgade, att då en borgare sutit tvenne
år i Rådet, kunde han på det tredje draga sig derifrån, Wul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
