Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lenwever tog denna lag till hjelp, smickrade borgerskapet med
hopp om ett allmännare deltagande i stadens styrelse,
utdril-lade sa det gamla Rådet, och vann det nya pa sin sida. Då
måste de mån, som grånat i stadens styrelse, under
bryd-samma tider upprätthållit cress anseende och samlat en rik
politisk erfarenhet, lemna sina säten; den apsedde och högt
aktade Bröms hade redan förut af missnöje dragit sig undan i
ensamheten på sina gods; de redbaraste af borgerskapet
af-lägsnade sig från allt deltagande i de allmänna Ärendena;
partiandan förmådde allt, och knappt mäktade Johan Gerke, en af
de gamla Borgmåstarne, och jemte honom några andra
rådsherrar som ännu behöllo sina säten, alt bevara en skugga af
Rådets fordna anseende och myndighet.
När nu, efter skedd försoning med de nordiska
Konan-garne, Holländska skepp talrikare äti hittills började visa sig i
de nordiska farvattnen, steg oviljan i Lübeck till sin höjd under
dess nya styresmän, som, icke mäktige att Sjelfva tygla sin
harm, hos alla öfriga ingöto en lika harmftill känsla och satte
alla sinnen i eld och låga. Man otrustade en flotta af fyra
och tjugo skepp under Meyers anförande, att med våld ute*
stänga Hollåndarne från Bälterna och Öresund, och sändebud
af-gingo till Sverige och till Danmark, att fordra hjelp mot
Hol-Jåndarne. Gustaf låt på Stockholms rådhus afhöra de Liibska
sändebudens andragande. Han afslog deras begäran. Det tycktes
honom, att hvar de gode män i Lubeck ändtligen ville hafva
åans tjenst, hade det varit tillbörligt, att de för hans omak
hit inskickat ett stycke guld och penningar till alt utredm
folk, byssor och värjor med; men han fann väl, alt devilh
hafva honom till deras utredare så nu som sist skedde pi
Gottlaml. Detta Konung Gustafs förhållande väckte i Lubeck
den högsta förbittring. Han erhöll från Rådet derstädes en i
bittra ordalag affaltad skrifvelse: sådant besked, hette det deri^
hade man icke väntat för de bevista vålgerningarne; man vore
icke sinnad att efterskänka Hollåndarne den lidna skadan och
skymfen, utån man hade redan en flotta i sjön och hoppadesy
att den Svenska skulle sluta sig tHl densamma; man krafdfe
strängeligen på snar godtgörelse för den ännu oguldna återstoden
af sin fordran jemte afskaffandet af den ovanliga tallen samt
andra besvär, hvilka man icke längre ville lid*, och till detta
allt lades den hotelsen, att om Konungen icke ville foga sig,
”skulle man med sina anförvandter vara betänkt på nödiga
åtgärder.” Man lät höra, att desamma, som med 100 mark
hulpit honom till regementet i Sverige, ville ock vara de, som
med 500 mark skulle komma honom derifrån igen.
Wullen-wever sjelf skall för ett Danskt Riksråd hafva förklarat, ”att
”innan nästa fastlagstid ville han besöka Koirang Gustaf i Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
