Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste ofta anlita dem om hjelp. Hertig Magnus således
föreslog, att hans mag, Konungen af Sverige, skulle utan
försummelse upphäfva den pä Lubeckarnes gods och skepp lagda
qvar-stad, men den i Lubeck åter lagda qvarstaden på Konungens
af Sverige och hans undersåters gods skulle ega bestånd, lill
dess Konung Guslaf dilskickat fullmyndiga män och med staden
uppgjort en redig och fullkomlig sluträkenskap. Detta förtröt
Konung Gustaf mycket; han förklarade sig högligen missnöjd
med en sådan bemedling och förkastade den. Han sade sig
så ofta till Lubeck hafva skickat både Grefvar, Riddare och
svenner och kostat derpå svåra penningar, alt han väl med
rätta kunde fordra, att Lubeck en gång hilskickade sina
sändebud och läto i hans egen närvaro ransaka alla ärenden, så alt
de en gång måtte kunna bringas lill elt fullkomligt slut. Han
erinrade, att så ofta han dit gjort någon beskickning i detta
ärende, hade de gode männen i Lubeck varit så pockande, så
trotsiga och öfvermodiga, att det varit öfver all höfvan, såsom
det händt den gode mannen Henrik Nybur, hvilken, bäst han
salt och granskade räkenskaperna, plötsligen blef öfverfallen af
en hop, som rusade in till honom och hade nära bragt honom
om lifvet. Till Lubeck ville han icke mer skicka någon.
Lii-beck icke heller någon lill Sverige. Då erböd Danmarks rikes
Räd sin bemedling; Lubeck lät i början märka någon
benägenhet lill förlikning, men insvepte sig så, att man lemnades i
ovisshet om dess verkliga tänkesätt; man väntade länge i
Köpenhamn på de Liibska sändebudens ankomst; slutligen fann
man, att all väntan var fruktlös. Lubeck lät till alla
Hanse-släder utgå sina öppna bref och anmante dem, att till Sverige
icke göra den ringaste tillförsel. Till sjös utsändes kapare.
En sådan med trellio mans besättning kom in i Finska skären
och bemäktigade sig en Svensk farkost, som var lastad med
goda varor, hade tio till tolf mans besättning, kom från Abo
och ämnade sig till Stockholm. Lübeckarne lemnade blott
tvenne af den Svenska besättningen vid lif, alla de öfriga slogo
de ihjel. Motvind hindrade dem att genast segla till Lubeck
med sitt rof; de sökte närmaste hamn och blefvo der liggande
några dagar. Om dagen lilläto de fångarne gå lösa på däcket
eller vid stranden under trenne mans bevakning; öfver natten
slogo de dem i fjettrar och bundo dem till händer och fotter.
Då, en dag vid middagstimman, när alla suto under däcket
och åto, och blott trenne af besättningen höllo den vanliga
dagvakten och hade akt på fångarne, gaf den ene af dessa
(Nils Eskils son var hans namn) en vink åt den andra;
begge rusade på sina väktare, krossade i ett ögonblick deras
hufvuden med handspikar, ilade så till luckan och med en hop
stenar, som lågo der ofvan uppå däcket, tvungo den innestängda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
