Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fara eiler nöd, och icke med Lubeck eller dess förvandter
ingå någon förlikning eller afsluta något fördrag utan Konung
Gustafs vilja och samtycke. Gustaf försäkrade honom tillbaka
om sin kraftiga hjelp; försträckte honom 1000 löd. m. silfver
jemte 4,106 Joakimsdalrar 70); uppbådade hela menige frälset
af Södermanland och Upland; skref till sina befollningshafvande
i orterna, att de och andra med dem, som hade förläningar af
kronan, skulle laga till sig flera hofmän och samla alla de till
krig dugliga karlar, som de kunde öfverkorama; lät vidare i
alla uppstäder utropa, att hvarje dugande karl med goda rör
och spetsar, som hade lust att tjena för månadssold (sex mark
om månaden), ville han taga i tjenst; uppbådade från Finland
jemte sina egna knektar äfven allt det fotfolk, frälsemannen der
kunde åstadkomma, och för Erik Flemming med flera utfärdade
han fullmaklsbref, att synnerligen i Lifland, och eljest hvar de
kunde, värfva ryttare, knektar och båtsmän. Derjemte lät han,
i Oktober månad, utrusta tolf örlogsskepp, lastade med goda
varor, under anförande af Olof Svart, Borgmästare i
Stockholm, samt Klement Renzel och Erik Eriksson, Rådmän
dersammastädes, och sånde sin troman Ivar Flemming med
dessa skepp jemte en summa penningar, att i Pommern och
Preussen värfva krigsfolk. Men en storm uppkom och
skingrade sden Svenska flottan; endast tvenne skepp anlände till
Pommerska vallen; de öfriga kommo redlösa, somliga tillbaka
till Svenska skaren, andra kastades till Gottland, en del räddade
sig till Kalmar. Ivai4 Flemming landsteg sjelf på Pommerska
kusten, men sände till Danzig de två räddade skeppen att der
upplägga godset, begära lejd af staden och sedan kapra på
fienden. Erik Eriksson åter, som förde befälet öfver skeppen,
både innan h$m erhöll lejd och äfven sedan lejden var honom
förelåsen, ehuru han icke hade < tillstånd att ofreda stadens
farvatten, kaprade på Danziger redden alla skepp, som han
öfver-kom, väns som fiendes. Detta försatte Danzigarne i raseri;
alla Svenskar, som der voro, kastades i fängelse; man
bemäk-tigade sig med list Erik Eriksson sjelf jemte hans tvenne skepp,
och äfven Ivar Flemming, som på muntlig lejd inkom i staden,
måste dela de öfrigas öde. I många år, Ull Konung Gustafs
stora ledsnad och bekymmer räckte de häröfver uppkomna
stridigheter med Danzig. Genom Markgrefve Albrekts af
Preussen bemedling blefvo de fångna Svenskarne jemte skeppen
slutligen frigifna, men under sådana vilkor och till så mycken
kostnad för Konung Gustaf, att han derigenom kom i nära
uppenbar ovänskap med Markgrefve Albrekt sjelf, till dess
ändtligen Konung Christian af Danmark mellan dem bragte en
förlikning tillväga. Ännu år 1539 voro stridigheterna med
Danzig icke till fullo bilagda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
