Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Oktober månad uppbröt Svenska krigsmakten, 2000 man
till häst och vid pass 3000 till fot. Många af rikets yppersta
herrar, de tappraste riddare, ryckte med hären, bland dem
Konungens trognaste man Lars Siggeson (Sparre), Sveriges
rikes Marsk, Holger Carlson (Gere) och Birger Nilsson
(Grip), den förre höfvidsman på Stegeborg, den andre på Läckö,
Peter Olofsson (Hård) till Häringe och Carl Eriksson
(Gyllenstjerna) till Vinstorp, Måns Johansson (Natt och
Dag) till Bro och Ture Arvidsson Trolle till Bergqvara,
Gustaf Olofsson (Stenbock) till Torpa och Nils Nilsson
K rum me, samt med dem den manhaftige Peder Svenske,
den stridsmanlige Lars Eriksson och den käcke, modige
Jakob Bagge. Men Johan Tureson (Ros), höfvidsman
på Nyköping, vår högsta befälhafvaren öfver krigsmakten. Dock
förmante Konungen de öfriga, ”att ehuru han, Johan Tureson,
”var blifven deras Kapitenare och Öfverste Befallningsman, skulle
”de derföre icke skjuta allt verket inpå honom, likasom hela
”regementet hängde uppå honom allena, utan de skulle rådslå
”hvar med annan, så alt hvilken der visste ett godt råd, han
”vare fattig eller rik, skulle dela det med sig.” Vidare
förmante han dem, ”att de skulle se sig visliga före, hafva god
”vakt om sig der de framdrogo, icke träda för långt fram i
”landet, innan de förvissat sig em alla lägenheter; de skulle
”handla och tala vänliga med allmogen, icke sköfla eller antasta
”någon, hvarken den ena eller andra.” På sena hösten, ”i regn
”och slag, storm och oväder,” ryckte Svenska hären öfver
gränsen in i Halland och lägrade sig för Halmstad, en af ålder väl
befästad stad vid Nissa-elfvens utlopp i Vesterhafvet. Dessa
tiders krig fördes med eftertryck, utan omsvep och utan konst;
fälttågen voro korta, hastiga, afgörande; man ville veta af strid,
man ville se blod. Lars Siggeson oeh några andra mogna,
erfarna män med honom ville genom dagtingan söka bringa
staden lill ofvergång; de öfriga åter ville hafva den in med
storm, och två gånger på en .dag, det var Allhelgona-aftonen,
stormade hären an mot vallarne. Men i staden togo barn och
qvinnor del i striden lika med sina fäder och män; qvinnorna
och barnen framburo stenar och nedslungade dem på de
stormande, männerna sköto och kastade fyrkransar, och sålunda
a/slog borgerskapet den andra stormen med lika mannamod
som den första. Då ryckte Johan Tureson upp, sinnad att
lemna den hårdnackade orten till en annan tid och emellertid
bemäktiga sig det öfriga af landet. När stadsboerna sågo detta,
uppstämde de högt från vallen en glädjesång. Svenskarne
trodde, att de med begabbande hån ropade efter dem, upplågade
dervid af vrede, vände om och redde sig att storma an för
tredje gången. Denna storm vågade borgerskapet icke afbida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
