Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Siike karlar, yttrar han, äro icke så snart uppfödde eller
uppbringade, som de neéerlagde blifva. Ock må J tänka lill,
atl J icke tulle så deraf, alt vi ju få något hem igen; man
kan behöfva än folk så väl annorstädes som der allt
fqr-spilles. J hafven nu nog bevisl eder der, ehvad de andre
gjort hafva likaså, som sakerna mest anligger. Icke utån
mycket betänkande gaf han ändtligen efler för Christians och
Danskarnes enträgna begäran, att Svenska flottan måtte blifva
qvarliggande hos dem öfver vintern, för att alltid vara redo och
till hands^ emedan i annat fall fienden lält kunde fatta nytt
hopp och mod. Hon tog således vinterläger i Landskrona hamn.
Konungen skickade ned Ture Trolle med flera andra af sina
mån, att bistå Erik Flemming och Mäns Svenson i alla nödiga
försigtighetsmått för flottans bevarande, och att ingenting måtte
brista henne, nedsände han både penningar och kläden för
skeppsfolkets aflöning samt lät bref utgå till Vestergötland,
Östergötland och Småland om en kostgärd för flottans provianterande.
Vid denna tid förmälte sig Pfaltzgrefve Fredrik H,
sedermera Kurfurste, ehuru redan kommen till 60 år, med den
15-åriga Dorotea, den olycklige konung Christian Il:s dotter;
Hertig Franz Sforlia af Majland log lill gemål Doroteas syster
Christina; de hade båda blifvit uppfostrade i Flandern hos sina
mostrar regentinnorna Margareta och Maria. Pfaltzgrefve
Fredrik, i krig och fred en bepröfvad och erfaren man, hade gjort
Österrikiska huset stora och vigliga tjenster, så alt, då intet
hopp nu var att Christian II skulle vinna framgång, beslöto
Ferdinand och Kejsar Carl att göra hans döttrars förmenta
anspråk gällande och bringa Pfaltzgrefve Fredrik på Danska
thro-nen. I detta uppsåt samlade Pfaltzgrefven skepp och folk, och
rustningar gjordes till det nordiska tåget. Men dessa
rustningar skedde utån enighet och kraft, och Kejsaren sjelf var
sysselsatt med sina egna krig. Dock skickade han såndebad till
Norrige alt befordra Pfallzgrefvens sak, och han skref derom
serskilt till Erkebiskop Olof i Trondhera. Äfven
Pfaltzgrefven sjelf sände i samma ärende och till samma Erhebiskop
skrifvelser och bud, och Regentinnan Maria uppmuntrade
borgerskapet i Köpenhamn med hopp om snar undsättning.
Erkebiskop Olof mottog Kejsarens sändebud med mycken gunst,
lät kasta Konung Christians utskickade i fängelse, och utsände
krigsfolk att öfverraska slotten samt bringa landet i rörelse.
Då kommo från Danmark bud på bud till Konungen i
Sverige om bistånd och hjelp af den Svenska krigsmakten.
Christian tillika begärde sin svågers råd, antingen han skalle
upphäfva belägringen af Köpenhamn och för att skydda sina
arf-tänder tåga mot Pfaltzgrefven, eller hato skulle gifva dessa till
spillo och förhärjelse. Men Gustaf trodde, att Danskarne före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
