Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ef ier det dock vore intet annat än lös grund Under. Och
hvar än fast så skedde, fortfor Ko do n gen vidare, att saken
vore alltsamman platt öfvértaiad (som oss nog fruktar, dét
är icke än allt så ktart som ord af går), skutte man dock
icke lagat så bitteliga vid sig, ulan likväl tänka der
allvarliga lill, att hålfa sig alldeles vederredo till att gifva
och laga, eftersom nu verldens lopp är, att tro och lofven
aktas ganska litet. Och hvad han misstänkte, fick han
be-sannadt, då han kort derefter, icke från Konung Christian,
ntan från sin svärfader Hertig Magnus af Lauenburg, bekom
en afckrift af fredsfördraget mellan Lübeck och Danmark. Han
hade aldrig trott, yttrade han då, att den gode herrn
(Konung Christian) skulle ingå en slik olidelig handel, förty
all vår sak mellan de Lubske och oss står icke annorlunda
än så godt som platt öppen; kan väl ske, der ligger någon
hemlig och oförtäckl stycken under, så att de Holster och
Danske voro väl tillfreds, att vi och de Lubske kunne ännu
komma uti håret tillsamman, och de sedan derigenom kunde
göra sig en ingång till ett nytt krig och sd fä tillfälle att
komma deras skada efter med vårt förderf. Annat kunne
vi derutaf icke besinna.
Gustaf var ännu full af harm öfver Christians förhållande,
oeh hans sinne uppfyldt af elt hemskt misstroende, då, i
samma dagar, äfven upptäcktes en försåtlig anläggning mot hans
lif, förehafd af en hop i Stockholm bosatta Tyska borgare,
deruti äfven biträdda af några Svenska män. Redan år 15S4 var
derom öfverenskommelsen mellan dem gjord, och anläggningen
icke fremmande för Lübeck, ty mångfaldiga rykten voro
hår-öfver i omlopp i Tyskland; åtskilliga Tyska Furstar och i
synnerhet Konung Christian, i skrifvelse af den 31 Mars 1535,
förmanade Konung Gustaf att taga sig väl tillvara, emedan hans
lif och hans hufvudstad hotades af förrädare; öfverallt, i bör*
jan af år 1536, gick i Tyskland ett tal, att Gustaf var mördad;
de Engelska sändebuden på fredsmötet i Hamburg inberåttade
delta äfven för sin Konung (”Gostafvus occisus et per
conse-quens morluus”); äfven Burgundiska hofvet och Kejsaren
lånade sina öron åt detta rykte och bygde derpå. Gustaf, efter
de från Christian och från de Tyska Furstarne erhåHna var*
ningar, lät noga bevaka slottet och staden. Men
sammansvärjningen kom han icke på spåren. Sedan emellertid de
sam-mansvurne en lång tid dröjt med utförandet af sitt forebafvande,
kommo de slutligen öfverens om tidpunkten för
verkställigheten deraf och om medlen. Palmsöndagen den 9 April 1536
skulle mordanslaget utföras. Man skulle under Konungens stol
i Stockholms Storkyrka anbringa en fjerding med krut, försedd
med kopparpipa och deruti en lunta, som kunde brinna i fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
