Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldsamma hvälfningar ! en stat, nfir de nier äro lidelsernas
och ursinnighetens verk än tidsbehofvets och den visa måttans,
alltid medföra sitt eget förderf och ofta vållat staters
undergång. Anna mer än Lübeck sjelf tröttnade också dess
förvand-ter vid det obetänksamma, fruktlösa, långvariga kriget; de
tad-lade med stränga ord Lübecks förhållande, yrkade på fred och läto
höra, ”att man måste gifva något efter, ty nu vore en annan
”verld än för hundrade år tillbaka;” man förmådde icke dölja
för sig, att den omskapning af de nordiska rikena, som
Wullen-wever och Marcus Meyer med svärdet velat hindra, hade
under det olyckliga kriget blifvit fnllbragt, och att herrskarväldet
öfver Östersjön från de Tyska städerna gått Öfver på de
Skandinaviska herrskarne. Det gamla Rådet i Lübeck insattes åter
i sin förra värdighet; alla medlemmarne af den nya regeringen
afskedades, och Wullenwever sjelf undergick kort derefter i
WolfenbyUel elt lika Öde som i Helsingör drabbat hans
med-broder Marcus Meyer. Denna nya förändring gick väl icke i
full verkställighet förrän året härefter (1537); men följderna
af kriget tryckte redan staden tungt, och ännu svårare följder
voro att befara. Derföre, icke ogerna, antog Lubeck några
Tyska Herrars och Furstars bemedling och i Hamburg den 24
-Februari 1536 ingick försoning och fred med Konung Christian.
Lübeck erkände Christian som Danmarks och Norriges Konung
och förband sig, att icke vidare göra Hertig Albrekt och Grefve
Christofer den ringaste undsättning. Deremot skulle Lubeck
ostördt få bibehålla alla sina förut ionehafda handelsfriheter i
Danmarks och Norriges riken och som förläning innehafva
Bornholm i femtio år. Köpenhamn och Malmö skulle af Konung
Christian åter upptagas till nåd. Äfven Konungen af Sverige
skulle i denna fred vara innesluten på vilkor, att han innan
Mikelsmässan inför Konungen af Danmark skulle svara till de
påståenden, som icke blott Lubeck, utan äfven Grefve Johans af
Hoja arfvingar samt Berendt af Mehlen hade att göra, och i det
fall han detta vägrade, eller icke ville fullgöra hvad derom
blefve dömdt, och lill följd deraf kriget mellan Sverige och
Lubeck komme alt fortsättas, skulle Konung Christian icke göra
Konung Gustaf något bistånd.
Christian underrättade sin svåger, att han ingått fred
med Lübeck, men nämnde icke fredsvilkoren. Till Erik
Flem-ming sade han, att Hamburgska fredsfördraget vore för
Konungen af Sverige mer fördelaktig än för honom sjelf odi
skulle omsider inbringa Konung Gustaf en svår summa
penningar. Men Gustaf skref varnande ord till sina herrar och
män och yttrade sin förundran, alt de voro så lättfärdige
och satte tro och lit titt alla de tidningar> der vankade om
landet, och besynnerligen de der kommo från Danmark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
