Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mängd, och lät från rådhuset uppfora alltsamman till slottet.
Olaus Petri och Lars Andersson blefvo äfven, fyra år derefter,
på Örebro herredag stälda till rätta såsom de, hvilka sades
under hemlig bigt och bekännelse fått kunskap om de
före-hafda slämplingarne mot Konungens lif, men tegat dermed,
emedan de såsom religionens tjenare af samvetslagen trodde
sig förbundna till tyslnad, öfverlåtande (ill Gud att styra
utgången. Härom framdeles mera.
Så på en gång omgifven af försåtliga stäraplingar och
besviken af sina bnndsförvandter, kallade Gustaf genast sin flotta
tillbaka från Sundet och skref varnande bref lill sina
höfvids-män, i synnerhet till Slåthållarne på slotten, alt hafva sträng
uppsigt öfver alla saker, emedan verlden var full af
för-råderi. När nu flollan lopp tillbaka till Sverige och
Svenska krigsmakten till lands äfven redde sig att bryta upp, kommo
till Slockbolm i sista dagame af Maj tvenne af Danska rikets
Rådsherrar, hvilka på sin Konungs vägnar med de vänligaste
ord och genom den mest skonsamma framställning af de
stötande vilkoren i Hamburgska fredsfördraget sökte blidka Kung
Gustafs sinne: de hemburo honom sin Konungs och hela Rådets
vänliga tacksägelse för den hjelp, det bistånd och den tröst,
han bevisat dem och menige Danmarks rike i denna fejd; de
beprisade Svenska krigsfolkets redliga och manliga förhållande,
och erkände, alt Svenskarne i denna nöd så troget stått
Danmarks rike bi, att den välgerning aldrig någon tid borde blifva
förgäten, så länge verlden stode; ursäktade sedan det
Hamburgska fredsfördraget såsom förestafvadt af Sjelfva den
tvingande nöden, denna så stor, att Konung Christian måst åter
inrymma Lübeckarne och deras förvandter alla deras förra
handelsfriheter, till dem upplåta Bornholm ännu i femtio år
utöfver den (id, Konung Fredrik hade sladfastat, dessutom
underkasta sig ännu andra uppoffringar, hvartill ytterligare kom,
att omkostnaderna för detta krig redan uppgått till 1,200,000
gyllen och derulöfver. Långt mer således lände detta fördrag
till besvär för Konung Christian sjelf än för Konungen af Sverige,
som hade öppet val, att antingen träda inför rätten, eller
ut-hålla kriget, eller ingå fullkomlig förlikning. Berendt von
Mehlen och Grefve Johan af Hoja hade med Lübeck varit så
nära förbundne, att om dessa icke blifvit intagna i det
Hamburgska fredsslutet, hade ingen förlikning varit möjlig. Men
Christian lofvade, att när det beramade mötet med Lubeck och
de öfriga skulle ske, ville han skaffa Konungen af Sverige en
skicklig Jurist, som skulle så föra ordet och saken för rätta,
att Konung Gustaf af denna rättegång skulle finna sig ganska
litet besvärad, och Lübeckarne Sjelfva då lika snart komma att
ställas till ansvar för sitt förhållande. Ytterligare ursäktade de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
