Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Aggerhus och Bohns slott icke kunnat blifva upplåtna i
anseende till Erkebiskopens i Norrige uppror. Vidare gåfvo de
tillkänna, hvilka oroande tidningar dag från dag spordes från
Nederländerna, och huru i hopp om undsällning derifrån de
i Köpenhamn icke på något vilkor ville uppgifva staden,
hvar-före de på sin Herres och Konungs vägnar högligen bådo
Konung Gustaf, att han ville* låta sina örlogsskepp åter löpa
tillbaka till Sundet.
Sådan de, icke utan fruktan, väntat att finna den barske
Konungen, funno de honom äfven, skarp och allvarsam, icke
blödig i orden. Han förehöll dem: huru starkt och huru
många gånger både Konung Christian sjelf och äfven Danmarks
rikes Råd förpligtat sig, att icke med Lübeck och dess
förvand-ter eller några rikenas gemensamma fiender ingå någon
dagtingan eller fred utan hans minne eller att han i samma fred
blefve väl förvarad; nu hade man likväl i fyra månader hållit
det Hamburgska fördraget för honom förborgadt, utan att ens
meddela honom något råd, huru han i denna sak bäst skulle
skicka och förhålla sig. Konung Christian hade med bref och
sigill förbundit sig, och samma förbindelse stod äfven klart
uttryckt i det mellan dessa riken upprättade förbund, att han
uti ingen nöd och fara skulle svika sin bundsföi vandt och nabo;
nu hade han likväl i fredsfördraget med Lübeck förpligtat sig,
att icke göra Konungen af Sverige något bistånd, om denne
icke lät nöja sig med de olidliga förslag, hans vederparter
utan tvifvel vordo lillbjudande, eller han icke kunde tinna sig
tillfreds med den dom, som mellan dem och honom blefve
af-sagd. Sådan tack och lön för sin redliga, sin broderliga och
naboeliga hjelp hade han icke förtjent, icke heller väntat. Väl
tviflade han icke om sin rätt och kunde ock inför rätta bestå
med sin rättfärdiga sak; men hans rätt kunde blifva vriden
och vänd så snart till olidliga som lidliga vilkor för honom.
Och vidare hvad till ursäkt förebars, att de tvenne slotten icke
kunnat till honom upplåtas i anseende till Erkebiskopens i
Norrige uppror, det kunde han icke så lätteligen tro, emedan
de män, som hade samma slott i värjo och befallning, voro
Konung Christian med ed och tjenst förpligtade. Han
förundrade sig, att hans svåger icke tog sina saker annorlunda
före mot honom, än som nu skett, efter den gode Herrn dock
städse ville bruka honom, der huggen skifta och utläggningarne
voro för hand.
Då, ännu ytterligare, undskyllade Danska sändebuden
Ham-burgska fördraget på bästa sätt de kunde, gåfvo sin fulla, fasta
försäkran, att det icke hade den mening, som i bokstafven
uttryckt var, ty Konung Christian aldrig ville och aldrig kunde
svika sin gode bundsförvandt och nabo, utan skulle som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
