Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makt på deo andra angripa Danmarks rike. På samma tid
aöardade Gustaf en beskickning lill Härmästaren i Lifland samt
Markgrefve Wilhelm, Biskop i Riga, och ingick med begge en
nära vänskap; han förböd strängeligen all utförsel af lifsmedel
från Sverige och drog i tysthet sin krigsmakt tillsamman åt
Elfsborgska sidan.
Då förskräcktes Christian. På bestämd dag blef fulla
beloppet af Konung Gustafs fordran, både Sjelfva hufvudsumman
och äfven räntan, i Nylödöse aflemnad till de Svenska
sändebuden. Christian skref till sin svåger Hertig Albrekt af Preussen
och varnande förmanle honom, att iakttaga mera försigtighet i
sitt uppförande mot Konungen af Sverige, om någonsin en
vänlig förlikning skulle vara att hoppas. Två gänger tillförne
hade personligt möle mellan Konungarne varit beramadt, men
Christian hade båda gångerna föreburit hinder och låtit göra
sin ursäkt. Nu, sedan sakerna tagit detta allvarsamma skick,
då liden nalkades för det sednast i Kalmar af begge rikenas
sändebud åter utsatta personliga sammanträde mellan deras
Konungar, bröt Christian utan förhalning upp och kom till
Malmö. Gustaf infann sig i Kalmar. Befullmäkligade
sändebud från begge sidorna trädde tillsamman på gränsen vid
Grisebäck, att innan Konungarnes personliga möte undanrödja
de svåraste hindren, och bana vägen till en vänlig förlikning.
Svenskarne påstodo ersättning för Sveriges omkostnader i sista
kriget, hvilka sades uppgå till 800,000^ dal er; de förnyade de
gamla anspråken på Goltland, fordrade att denna ö genast till
Sverige skulle återställas, äfvensom till Svenska adeln de gods
dem tillhörde i Danmark och Norrige, och de yrkade, att den
artikel i Hamburgska fördraget, som handlade om Sverige och
Lübeck, om Hojiska husets arfvingar och Berendt von Mehlen,
skulle upphäfvas och tillintetgöras. Danska sändebuden,
bestörta öfver dessa och ännu många andra påståenden, drogo
bort till Konung Christian i Malmö och berättade, ”att del
”såge ut att blifva en bister handel, ty det vore uppenbart,
”att Konungen af Sverige ville hafva krig.” Men Christian
var högt angelägen om fred. Bud och återbud gingo mellan
konungarne och deras underhandlande herrar och män.
Sakerna befunno sig i den högsta spänning. Ändtligen, sedan i
flera veckor underhandlingens utgång varit oviss, förenade man
sig om följande förutgående vilkor såsom grunder för fredens
och vänskapens bibehållande mellan rikena: nemligen, den för
Konungen af Sverige vidriga artikeln i Hamburgska
fredsfördraget förklarades kraftlös, så att Konungen af Danmark ingen
hjelp skulle göra hvarken Lübeck, Berendt von Mehlen eller
andra Konung Gustafs vederparter, utan fast hellre tillhjelpa, att
dem på det kraftigaste förfölja och straffa så väl med orden som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
