Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu år 1539 mycket klagade öfver de munkar och nunnor i
Vadstena kloster och likaså öfver Biskopen i Linköping med
många hans kapitelsbröder, ”de der hårdeligen stodo emot den
”evangeliska läran och lägga sig all flit och vinning om, huru
”de kunna styrka derifrån och trycka under fotterna både
lär-”domen och dem, som densamma föra skota, och styrka så
”den fattiga, simpla allmogen till allt det som ondt är.” Icke
mindre oro i sinnena väckte] de till församlingarne utsända
evangeliska lärare, som, Sjelfva föga underbygda, af missförstådt
nit, utan föregående undervisning i lär#n, ifrade för
afskaffan-det af likgiltiga religionsbruk, vid hvilka menigheten af
gammalt fästade en helig föreställning och firade med andakt.
Konungen tillräknade detta Biskoparnes försumlighet att skaffa
dugliga lärare i stiften och sörja för folkets undervisning.
Fi hafve, lyda orden i hans skarpa bannebref till
Erkebiskopen Laurentius Petri i April 1539, alltid, gerna sett, alt
del klara och rena Guds ord förfordradt blifvit, och hade
vi icke gjort dertill mera än J, vete vi icke, om saken hade
tilläfvenlyrs kommit så långl, som hon nu är. Erkebiskopen
ursäktade sig dermed, att del fattades Biskoparne skickliga
predikanter, emedan Konungen genom minskning af deras och
domkyrkornas inkomster och genom indragning af alltför många
kanik-gäll gjort för dem svårt att bilda skickliga prestämnen.
Det är väl sannt, svarade Konungen, att vi hafva några
kanonier under oss; så hoppas oss dock, atl de dem hafvay
göra del menige bästa ju sä godt skäl, som J göra kunne.
Så vele vi icke heller, hvad det skall vara f ör nöden med
så många chordjeknar> efter de sjunga ju mest i domkyrkan.
Det är dock icke den sak J mene; vi förstå väl, hvad eder
mening är, nemligen denna, all J vele gerna klippa fåren
och nyttja ullen; men vakta hjorden, det vete J icke. J
be-klage eder fast, likasom J hade intet uppehälle. Det gjordes
eder intet behof; vore viljan god, och girigheten icke alltför
stor, så funnes väl råd lill all ting. Men vi förmärke väl,
hvad J spele efter, det Chrislus dock förbudit hafver.
Predikanter skole J vara, och icke herrar, der J ock uti samma
embete med redlighet (hvar J sanningen bekänne vele) intet
förgätne äre. Men det vi skulle låta kommat dertill, all
Biskoparne skulle återfå svärdet igen, Ihet behöfve J intet
tänka. Erkebiskopen lät Konungen förslå, att man i Upsala
visste predika om annat än blott om Svenska mässan, om
giftermål, köttätning och dylikt mer, utan der predikades i evangelii
anda om bot och bättring, om rätt christelig tro, broderlig
kärlek, gudligt och rättfärdigt lefverne, tålamod i bedröfvelsen
och andra christliga lärdomar. Sådan predikan, svarade
Konungen, straffe vi intet. Men del sådan allenast i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
