- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
281

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att han begagnade sig af hans biträde, och man finner honom
efter denna tid äfven vid allmänna möten såsom en af de
förnämsta bland presterskapet; men ännu, ehuru af framskriden
ålder, visste han, hänförd af sin ifver och sin hetsighet, icke
alltid att lägga band på sin tunga och sin penna, så ’att han
allvarligen måste förmanas, ”att icke städse hugga så mycktet på
”öfverhetens sköld som han plägade, men ställa sin predikan
”therhädan, att lydno och hörsåmhet bland undersåtarne måtte
”yttermera inplantadt blifva.” Sin jordiska vandring slutade han
samma år och i samma månad som Lars Andersson. Dessa båda
män, såsom de hand i hand med hvarandra inledt det stora
reformationsverket och i troget sammanhållande nilfullt och med
kraft verkat för dess genomförande, så gingo de äfven efter
fullbordadt arbete samtidigt till hvila, eflerlemnande åt
fosterlandet i frukten af deras arbete minnet af deras stora, ädla
verksamhet. Olai Petri stoft hvilar i Stockholms Storkyrka,
som förvarar hans graf jemle en öfver honom ristad
minnesskrift.

Georg Norman och von Pyhy (räda nu upp som Konungens
förnämsta rådgifvare. Norman hade gått ut från det
Witten-bergska lärosätet, och inrättningen af kyrkoväsendet i
kurfursten-dömet Sachsen var för honom mönstret, såsoih det till
väsendt-ligaste delen äfven var det i alla protestantiska länder. Luther
hade på grund deraf, att påfvedömet var en mot evangelium
införd och till evangeliska sanningens undertryckande missbrukad
makt, uttalat den sats, att kyrkan endast kunde hjelpas genom
den verldsliga makten. Denna grundtanke, som blef den
ledande för reformationen, förde naturligt dertill, att gifva
Fur-starne fria händer till ordnande af kyrkoväsendet, för atl bilda
kyrkoförfattningen efter den evangeliska lärans grundsatser. Och
då, efter reformatorernas åsigter öfver förhållandet med den
biskopliga domsrätlen, denna borde upphöra såsom orältmätigt
tillvällad och till största delen stridande mot väsendet af
Biskoparnes andliga embete, så kom derigenom Landsherrn äfven i
besittning af alla biskopliga rättigheter. Så långt härutinnan
som i annat var till denna lid reformationen i Sverige icke
kommen. Här qvarlefde ännu mycket af katolska kyrkans läror,
seder och bruk, och tron på dess helighet var ännu icke
utslocknad. Detta ledde Norman derifrån, att Konungen inom
sitt rike ännu icke företagit en lika räfst, som Kurfuftlen af
Sachsen redan åren 1528 och 1529 genom verldsliga och
andliga ombud inom sitt kurfurstendöme låtit anställa; Konungen
af Sverige borde hafva samma makt öfver sitt lands kyrka,
som Tyska furstarne och riksständerna öfver sin. Det var för
Norman icke svårt, vid Gustafs dåvarande obelåtenhet med
Svenska reformationsverkets lama gång, alt förmå Konungen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free