Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
götland och Småland i synnerhet voro oroligt sinnade, började
Nils Dacke offentligen hålla stämma med allmogen i åtskilliga
socknar af Konga härad. Till honom sällade sig äfven många
bland gränsboerna i Bleking, i synnerhet hans vänner och slägt.
Derefter slog han ihjel Konungens underfogde i Södra Möre,
drdg sedan med sitt följe till Våxtorp, i Ös b o härad, grep der
häradsfogden jemte flera med honom, släpade dem bort ett
stycke från gården, afklädde dem, fastband dem vid ett träd
och sköt dem till döds med pilar och lod. En fjerdingsväg
derifrån låg Gudmund Slättes gård Gräskål? han hade i svår
sjukdom tvenne år legat till sängs och var så svag, att samma
dag, den upproriska hopen kora dit, man fyra gånger hade
hållit honom ljuset i händerna, såsom på den tid sed var;
Nils Dacke plundrade gården och med tre lod ihjelsköt mannen,
der han låg på sin sotsäng. Tvenne herremän, Måns
Peders-son (Stjerna) till Lidhem och en annan, Måns Holm, hvilka
bodde i Väckelsånga socken i Konga härad, togo sin tillflykt
till kyrkan i sakerstian, ty helgedomen skyddade mot våldet.
Det var en söndag vid den tid, då mässan skulle börjas. Den
upproriska hopen infann sig på kyrkogården, anförd af Nils
Dacke och lille Jösse. Denne sednare var äfven från Bleking,
en myndig och äregirig man, känd såsom den der alltid
plägade hålla sina ord. Till honom ville Måns Holm och Lars
Pedersson förtro sig, om han lofvade dem säkerhet och skydd.
Då sade Dacke till honom, att han skulle gifva dem goda svar,
till dess man fick dem från det ställe der de voro, sedan skulle
man väl få råd med dem. Men lille Jösse svarade: ingalunda
så, utan ville han, Dacke, ändtligen skjuta dem ihjel, så måtte
han göra det, förrän man lofvade dem något på tro och ära*
ty förhölle man sig oredligen, kunde ingen redlig man sedan
tro dem om något godt. Derpå gick han till sakeistie-dörren,
lofvade männerna säkerhet till deras lif och förde dem ut.
Når Dacke såg dem komma ut på kyrkogården, befalte han
sina piltar haka upp. Då sprang äfven lille Jösse till sina
mån, befalte åfvenledes dem haka upp, och sade derpå titt
Daeke: vHl du vara hållen för en årlig karl, så håll upp, så
framt du icke vill hafva så mycket igen^ Dessa ord verkade.
Måns Holm öfvergick sedan till de upproriska och blef deras
skrifvare; Måns Pedersson åter måste som lösen för sitt lif
ut-gifva en stor summa i silfver och klenoder. Dacke plundrade
sedan hans gård. Med bytet ft*ån adelns gårdar drogo de
upproriska till Bleking, och der skiftade det mellan sig. Från
Bleking blefvo de äfven försedda med värjor, bågar, bössor,
krut och bly, och i synnerhét var Borgmästaren i Ronneby,
Henrik Hoffman, dem till mycket bistånd häruti. Så begynnel-*
sen till den så kallade Dacke-fejden. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
