Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och adeta, mot fogdarne och mol sakernas varande ordning.
NHs Dacke hade en stor och virlt befryndad slägt. Sitt
manskap inrättade han efter ordentligt krigssåft och satte till
höf-vidsraän de djerfvaste och mest tilllagsna bönder. Åt sig sjelf
valde han bland de raskaste ynglingar en pålitlig lifvakt; han
höll sträng ordning med sina bussar och skonade ingen, som
öfverträdde hans bud.
Svante Sture, Abraham Eriksson (Lejonhnfvud) och andra
flera gode män infunno sig vid Larsmässmarknaden i
Söderköping och på Konungens vägnar höllo samspråk med der
församlade Östgöta-allmoge, men (Ingo besynnerliga svar, som
badade föga godt. Lika opålitliga syntes städerna, hvilka voro
fullproppade med papisleri. Jungfru Mariw mjölk och S:t
Britas uppenbarelser, och icke aktade hvad de bedrefvo.
Allt syntes antyda, all hela Östergötland hängde så godl
som på em silkeslråd, så att en allmän uppresning äfven der
var att befara, om Smålänningarne dit inträngde och sökte att
med sig förena Östgöterna. Dacke skref lill Svante Sture,
som den tiden var höfvidsman på Stegeborg, och lät honom
förstå, ”att alla Smålänningar nu började att ledas vid Konung
”Gustafs hårda och stränga regemente; och efter Svantes fader
”hade varit en mild och god regent, då han var Riksens
”Herre, derföre om han, sonen, nu ville hafva sin faders rike
”igen och vara dem för Herre och Höfvidsman, ville de,
kro-”nans skattskyldiga bönder, alla utgöra honom deras årliga
”skatt och utskylder, som dem borde utgöra deras Herre och
^Konung, derest han ville hålla dera vid gammal lag, rätt och
”sedvana, såsom hans fader gjorde.” Men Svante Sture tog
med sig både brefvet och de män, som öfverbragte det, och
sjelf antvardade dem i Konungens händer.
Under sådana förhållanden kunde Gustaf icke lita på
menigheten. Han sände män till Tyskland att värfva krigsfolk,
•ch skref derom äfven sjelf till åtskilliga Tyska Furstar med
begäran om värfningsfrihet i deras land och furstendömen. Han
uppmanade städerna i riket ”att oförsumligen på någon ringa
”tid undsätta honom med de mesta unga och dugliga borgare^
”köpsvenner, borgares drängar eller båtsmän, som hos dem
”stodo att bekomma, skaffande dem goda rör, hakar, stålbågar
Teller andra goda värjor.” Höfdingarne i länen och fogdarne
fingo befallning, att till landsknektar värfva alla de unga,
dugliga karlar, som de, hvar och en i sin landsända, kunde
öfver-komma, både i städerna och på landsbygden, i synnerhet
sådana, som kunde något skjuta med rör, halfva hakar och
armborst. Maning utgick till ridderskapet och adeln öfver hela
riket, att utan försummelse göra sig redo med all den makt,
till häst och fot, som de kunde åstadkomma. En del af frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
