Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med lunga rustningar jemte Ronungens egna hofmän skulle
blifva qvarliggande i Östergötland, för alt hälla Östgöterna i
fruktan och tygel; men allt fotfolket och det lätta rytteriet
skulle med samfält makt intäga i Småland. Man kunde i det
ojemna, bergiga Smäland föga uträtta med en tungt beväpnad
krigsmakt, me;n deremot så mycket mer med samma makt på
de rymliga platserna i Östergötland. Lars Siggeson Sparre och
Johan Tureson Ros sattes till öfversta befälhafvare för den del
af krigsmakten som bröt upp mot Småland; höfvidsmän för det
i Östergötland qvarliggahde krigsfolket voro Abraham Eriksson
(Lejonhufvud), Svante Sture, Måns Johansson Natt och Dag,
Axel Eriksson Bjelke och Måns Svensson Some. Konungen
gaf höfvidsmännen noggranna föreskrifter, huru de skuflese
sig visliga före i alla måtto och gripa alla saker an med fördel
och så, att det hade beslånd och allvar med sig: ”de sknlle
”icke angripa bönderna, der dessa hade brållat för sig, utan
”hellre draga omkring brållarne; de skulle taga sig till vara,
”att icke bönderna, på skogarne der krigsmakten framdrog,
”stälde sig alla på en sida om vägarne och öfvergölo dem med
”pilar och skäkter, såsom deras sedvana plägade vara; de skulle
”icke heller vara alltför rädda för hvar buske, emedan de väl
”visste det gamla ordspråket, alt hvilken rädes för hvar buske,
”den kommer sent till skogs; om Smålänningarne skickade
”några bud eller bref emot dem, skulle de hafva noggrann
”akt och tillsyn på sådana deras bud och brefdragare, att de
”icke Sjelfva blefvo mera bespejade, än de kunde bespeja till—
”baka; framför allt skulle de se lill, alt icke bönderna genom
”öfverraskning tillfogade dem något nederlag.” Konung
Christian och Danmarks Råd hade lofvat komma Konung Gustaf
till hjelp med 5000 man, nemligen 2,500 till häst och lika
många till fot. När de påfordrades, kommo Peder Skram
och några Skånska herremän med 200 hästar och 350 man
lill fot, allehanda kibbelikratl, heter det i Peder Brahes och
Rasmus Ludvigssons krönika, svara illa utrustade, med en
hop gamla rostiga pålyxor, och illa klädda, såsom bönder
pläga vara, när de hasleligen och oförvar andes blifva refne
ifrån plogen.
Då hela krigsmakten var samlad och uppbrottet skulle
ske, vägrade de Ty$ka landsknektar, som Gustaf hade i sin
tjenst, att röra sig ur stället, innan de först bekommit stn
månadssold. Det kostade en icke ringa mödosam underhandling,
innan Öfverste-Mönsterherren Peder Brahe och de öfriga
höf-dingarne kunde förmå dem att rycka upp med den öfriga
hären; ”men” — säger Brahe — ”det blef icke länge dervid,
”man måtte säga hvad man ville, ropa efter månadssold var det
”första och det sista, det fick man höra, så länge detta tåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
