- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
307

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

par, anförda af Dackes höfvidsman. Under sadana
omständigheter vågade Gustaf icke upplösa baren, emedan han hvarken
kunde trygga sig till det stillestånd, som var ingånget med
Små-lånningarne, eller förlita sig till de öfriga landskapen, ty nästan
öfverallt vord Sinnena ännu oroliga och lätt antända. Hären
slog derför låger i Linköping samt trakten deromkring; en del
inhysades hos Biskopen och kanikerna, och der var, berättar
Brahe, mången kanik, som hade bortåt hundrade både hästar
och karlar att underhålla och herbergera i 18 eller 20 veckor1.

Det visade sig oek snart, huru nödigt krigsfolkets
sammanhållande tar, ty icke många veckor derefter kom Dacke sjelf
i spetsen för en bondehår upptågande ända till Linköping och
slog läger på en half mil nära staden. Det var då den tid af
året, när det hvarken bar eller brast. Dackes annalkandé
satte herrarne i frnktan, att han skulle betaga dem alla medel
till bergning, så att de skulle blifva tvungne draga sig tillbaka
längre uppåt landet och lemna Östergötland öppet för fienden,
hvarigenom lått dét rykte skulle kunna utspridas, att de blifvit
slagna och veko undan för räddhåga skull, hvilket åter skulle
gifva Smålänningarne stort hopp och mod, och lålteligen äfven
på de öfriga landskapen, i anseende till den rådande oroliga
sinnesstämningen, hafva betänkliga följder. I denna brydsamma
belägenhet togo Konungens mån det beslut, att genom vänlig
underhandling söka förmå Dacke tiU fredsamt återtåg, men för
Öfrigt icke röja någon fruktan ellér farhåga. Man utsände till
bondehären en kanik, som på höfvidsmännens vägnar tillsporde
Dacke, om han var uppkommen till Östergötland derför, att han
på menige allmogens i Småland vägnar hade något att
underhandla och orda med rikets Herrar och Råd, ty annan kunde
de icke finna afsigten vara med hans upptågande, emedan han
vål mindes den fred, som blef på Ömse sidor i Vexiö belefvad.
Härpå svarade Dacke: att han gerna ännu ytterligare ville
något underhandla med de gode Herrar rikets Råd, och han
önskade, au några af dem ville ödmjuka sig och komma ut
till bondehären på en dag; han ville gifva dem fri säkerhet
och lejd, vid god christlig ära och tro. Måns Johansson Natt
och Dag, Jakob Bagge och andra flera begåfvo sig ut till
böndernas låger. Då förklarade Dacke sig villig att nedlägga
vapnen och träda i Konung Gustafs tjenst med 2000 hakeskytter,
så framt Konungen Ville gifva honöm och allmogen en fast
och stadig försäkran om sin konungsliga ynnest och nåd och
att aldrig på någon hämnas, bvad som vederfarits honom i
detta uppror. Ytterligare sade han, att han ville råda
Konungen, att icke tillstådja sina fogdar med sådan stränghet utkråfja
några sakörén intill sista penningen, såsom med honom skedt
var, ty sedan han ulgiffit en väldig mångd oxar och silfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free